tiominuterenkvart

Eller inte, jag vet faktiskt inte.

Började dagen med att gå på arbetsintervju. Jag är inte alls nöjd med mig själv under intervjun. Faan också. Men vi får se hur det blir, antagligen får jag den inte. Hur som helst var jag helt slut efteråt.

Mike har varit iväg och badat med en kompis idag och sen kom de hit och nu ska de sova över här, så jag har en nöjd kille här hemma.
Imorgon ska vi till BUP,Mike ska börja med terapin och få medicin. Vi var där tidigare i veckan och träffade en kurator och en läkare och det var helt otroligt hur hjälpsamma de var.Nu hoppas jag att Mike blir bättre snart!

Imorgon åker vi till Enköping och sen vidare till Avesta på lördag. Hoppas ni också får en bra helg!

att lägga alltså. Milton har fortfarande inte somnat :)

Jag har haft en helt underbar dag! Tack tack tack söta underbara Anna. Vi möttes upp vid MAX för lite lunch och sen drog vi till busfabriken och där blev det bus i flera timmar. Därefter åkte vi hem till mig och grillade och åt rabarber och jordgubbspaj med vitchoklad. Sen blev det bad. Alla utom Milton och Niclas var i.

Nu är man bra mör i kroppen och barnen helt slut!

Jag kommer sussa gott ikväll!

Ja vi har faktiskt haft en riktig bra dag. Den började klockan 5. Som tur var somnade båda trollungarna om efter ett par timmar så jag också kunde sova mer, det har varit en lite stökig natt. Idag kom Jessica och hennes barn och hälsade på och det motiverade mig till att ta tag i hemmet. Så nu ser det skapligt ut här hemma. Barnen red på Pelle och vi fikade och lunchade ihop. Mycket mysigt och uppskattat av Miranda och Alva. Milton vår lilla goding har börjat knalla riktigt bra nu och tar sig små turer självmant ibland.Hoppas han går snart! Jag kommer säkert få äta upp det både en och två gånger men jag och Jessica,som har barn i samma åldrar som mig, pratade om det idag hur svårt det är att ha med sig båda barnen till t.ex. en lekpark. Milton är absolut inte nöjd med att sitta i vagnen eller vara i famnen under ett sådant besök, och sätter man honom på marken stoppar han alla möjliga saker i munnen och skitar ner sig totalt. Barnen är ju inte heller helt med på att det sitter en liten på marken så man står ju helst i närheten av Milton men då tappar man bort Miranda istället. Jaja, ingenting är omöjligt men jag känner ju att Milton inte är riktigt nöjd och då är inte hans mamma heller nöjd. Antagligen jag i ett nötskal, eller mammor överhuvudtaget i ett nötskal, som vill att alla ska vara nöjda.

Mikes värsta ångest är borta nu i alla fall. Han har nämt idag att han tycker det är jobbigt med knivarna som jag satt tillbaka igen. Jag pratade med läkaren igår som ska ringa mig imorgon igen för att höra hur det går. Jag blev rekommenderad att inte lämna honom ensam men även att inte agera för starkt när han säger sådana saker. Då tror han att jag också tror att han verkligen kommer göra sig illa, därav sitter knivarna uppe igen, även om hon tyckte det var bra att jag tog bort dom när han hade som mest panik. De pratar om terapi (kbt) och antidepressiva mediciner. Det är absolut inte ett första steg men vi får se hur det utvecklar sig. Det känns tungt ibland för ens mammahjärta. Jag vill att han ska må bra!

Han ska nu också till barnkliniken för ytterligare tester eftersom han ofta har huvudvärk och magont. Läkaren tror att det hör till Mikes oro och press han känner men man måste ändå utesluta andra orsaker.Vilket liv det kommer bli om det ska tas blodprover igen!

Jag är glad i alla fall att jag har folk i min närhet som har ett barn med den diagnosen som Mike troligtvis kommer få. Självklart skiljer Mike och den här killen sig åt men på en del punkter är de så lika. Ochföräldrarna har så mycket mer erfarenhet och kunskap och kloka tankar och de förstår hur man känner sig.Så det är guld värt! Igår kväll fick jag låna två böcker av dem och de läste jag ut redan igår. Man fick tillbaka lite gnista efter att ha läst dom och en hel del skratt.

Idag följde han frivilligt med när jag skulle handla och han hjälpte till och med till självmant att kasta glasburkar. Jag älskar sådana dagar. Nu tror jag ju att det var en glass som lockade men om det var det som behövdes för att få ut honom så fick det väl vara så idag då!

Imorgon hoppas jag på en bra dag med besök från Nykvarn som resulterar i ett besök på Busfabriken och sen grillning hos mig. Sandra och Xander sluter också upp med oss och mina barn ser verkligen fram emot morgondagen.

Sov gott!

Då var veckan igång igen. Jag ska vara ärlig, jag känner mig helt slut som artist,som en mosad banan. Och jag vet inte alls vad det beror på. Jag har ju så himla mycket att vara glad för. Men jag LÄNGTAR verkligen efter att börja jobba. Tre år hemma gör att man längtar efter att få komma tillbaka till arbetslivet.

Låt oss prata lite om knivar. Knivar är ju himla bra saker, men inte när ens son får tvångstankar om att han ska ta dom och hugga sig med dom. Så när vi fikar får vi ta bort dom efter att ha skurit upp brödet. När vi kom hem  i lördags fick Mike panik på kvällen eftersom han fick syn på knivarna som hänger på magnetlisten på väggen i köket. Så jag fick helt enkelt gömma undan dom. När vi var hos pappa och jag hjälpte honom att plantera om blommor och vi använde en kniv för att ta bort gammal jord fick vi gömma undan den kniven också. Han är inne i en jobbig period nu. Han har varilt lite förkyld också, precis som oss andra. Med förkylningen följer segt slem. Mike får panik av det och tror att han ska dö så han vågar inte hosta. Han vill absolut inte bli lämnad ensam hemma längre eftersom han inte vet vad han skulle göra om han hittar en kniv. Han vill inte göra sig själv illa säger han.

Och jag vet inte, jag vet faktiskt inte hur man handskas med sådant här. Och jag orkar inte, jag känner att jag snart inte orkar mer. Han tjatar hål i huvudet på oss också. Han vill ha en pekskärmsmobil. Mike känner inte av sådant, när det är dags att sluta. När man inte vill prata om saken mer. Men jag älskar min fina kille, det gör jag. Jag blir bara så frustrerad när jag inte förstår honom. Läkaren ska ringa idag, vi får se vad hon säger. Vi var där i fredags och Mike var orolig när han var där. För att han hade slemmet i halsen och inte vågade hosta. Det var bra att de fick se hur han blir.Han fick komma in och lägga sig på britsen för han höll på att svimma sa han. Han går inte upp i vikt som han ska, därför ringer läkaren mig idag.Självklart ska jag berätta om helgen vi haft.

Jag vet inte, kanske är jag alldelses för ärlig. Jag passar inte in bland alla andra bloggar där man skriver om dagens köp, dagens utflykt och hur lycklig man är. Men jag vill skriva om det viktigaste som händer i mitt liv, just nu. Och det är inte bara roliga saker.Vissa dagar är det tunga saker, andra dagar är det vad jag fyndat eller gjort den dagen.

Men för att bevisa att även roliga saker händer i min familj så kan jag meddela att resa till Italien är bokad. Den 17/9 bär det av. Då kommer jag ha jobbat i 16 dagar ;) och såklart har jag inte jobbat alla dessa dagar. Då kan det vara på sin plats med lite semester :D

Idag kommer jag mest hålla mig hemma, dels för att vänta på att läkaren ringer och sen för att nån fjädergrej har pajat på bilen, Niclas ska byta den idag när han kommer hem. Tur att man är ihop med en gammal bilmekaniker ;)


Nä ni, dags att ta tag i städning och tvättning. Ha en bra dag!

Hade just skrivit ett lagom långt jättefint och fyndigt inlägg och så försvinner det!

Suck!!!!!!!!!!! Nu är jag sur så vi ihar inte gjort något alls idag och vi hörs en annan dag. Hej

ungefär så stor är min tvätthög just nu och ungefär lika svår att bestiga känns den just nu. Trots det hittar jag glatt på annat att tvätta, såsom soffklädslarna igår och bilbarnstolen idag. Fast bilstolsklädseln var högst ofrivillig, Milton har feber och kräktes i bilen. Kanske tur att han gjorde det för annars hade väl inte hans mamma uppmärksammat  att han hade feber. Jag levde helt i tron att vi var friska nu,my bad! Men för att återgå till tvätten, jag förstår mig inte på mig alls ibland.  Jajja vi har fräscha soffor nu i alla fall, och fin barnstol som INTE luktar kräks.

Annars då? Jag tycker varje dag att jag inte fått så mycket gjort men när man sätter sig ner och summerar har man fått en del gjort i alla fall och flera kvällar har jag blivit påmind om saker eller behövt fråga om det är idag som jag har gjort saker. Som idag, på facebook, när en kompis skrivit på facebook att jag varit där, det var helt borta från min hjärna, trodde det var igår. Eller när vi var barnvakt åt Amanda häromdagen och jag var tvungen att fråga henne om det var samma dag som vi varit och handlat. Tur att man har skaffat en del barn som är unga och fräscha som kan hålla koll ;) Oroa er inte jag kommer ihåg att barnen fått mat och nya blöjor och pussar och kramar idag i alla fall...eller vänta, var det igår? Hahahaha skämta bara :)

Inser att jag inte skrivit sedan innan begravningen...och det var ju ett tag sedan.
Vad ska jag skriva om den då?Att den var fin? Vacker musik? Den var fruktansvärt jobbig. Musiken väckte många minnen och visst,den vita kistan var fin och alla blommor på och runt om den men den innehöll ju min fina mamma som jag mycket hellre velat ha hos mig.Många var ledsna och på något sätt var det skönt att veta att fler saknade mamma. Att hon varit betydelsefull för fler än oss i familjen.En vän till familjen som vi inte träffat på många år tittade mycket på mig under begravningen och minnesstunden efteråt och till sist kom hon fram och förklarade varför. Hon tyckte att jag var så lik mamma. Det värmde att höra det!

Innan begravningen hade vi fullt ös hemma hos pappa för det behövde verkligen städas och röjas så jag höll väll på ända tills en halvtimme innan det var dags att åka. Ganska bra egentligen för då behövde man inte tänka för mycket innan. Efter minnesstunden följde släkten med hem till pappa där vi bjöd på mat och dricka. Vi systrar servade alla hela kvällen. Otroligt skönt att kunna göra det för pappa. Bara låta honom sitta med sina bröder och systrar och prata och vara. Jag och Tove var vakna till fyra på morgonen och pappa och hans bror Ove var vakna till 6 på morgonen.Man ville inte riktgt gå och lägga sig, släppa taget om den dagen då mamma begravdes Man visste att när man vaknade upp nästa gång skulle man verkligen behöva försöka ta sig vidare. Men självklart glömmer jag henne aldrig.

Innan begravningen var det ju också fullt kaos hemma eftersom Niclas blev inlagd på sjukhuset för sin blindtarm. Som tur var fick han permis över mammas begravning men just innan vi fick veta att han verkligen skulle få komma så var jag på bristningsgränsen för hans värden försämrades och han hade fortfarande ont, till råga på allt ville min svägerska att jag skulle hjälpa till med hennes barn också. Som att jag inte hade nog med mina egna barn och min egen situation just då.Men jag sa faktiskt ifrån, för en gångs skull.

Vad som har hänt sedan dess så? Jag vet faktiskt knappt alls vad vi har haft för oss. Dagarna går, jag vill börja jobba. Jag har inte jobbat på riktigt på tre år, bara hoppat in. Vi gör småsaker varje dag, någon liten utflykt här och där, inga stora grejer. Milton har fått sitt första kruppanfall, lyckligtvis lyckades vi häva det.

I helgen hade vi barnvakt för andra gången i Miltons liv. Första gången var vid mammas begravning, Tack snälla rara Anna och Tomas! Och nu i helgen var det för ett roligt syfte, fest med Niclas jobbarkompisar. Åse och Conny var barnvakt och allt gick finfint. Jag hade det väldigt bra med de ruskigt trevliga människorna som var med på festen.Vi kom hem vid tretiden och Niclas mådde som han förtjänade dagen efter och kom inte upp förrän vid två på em.En annan gick upp vid halv åtta med barnen, var så himla mysigt att kramas med dem. Nu är vi förkylda jag och småbarnen. Mike har haft en kompis här idag trots det och vi är hundvakt åt min syrra. Jag har inte fått mycket alls gjort här hemma, barnen är väldigt gnälliga och mammiga. Nu sover de så gott och jag valde att sätta mig här istället för att städa. Så måste man få göra ibland.