En bra dag
Ja vi har faktiskt haft en riktig bra dag. Den började klockan 5. Som tur var somnade båda trollungarna om efter ett par timmar så jag också kunde sova mer, det har varit en lite stökig natt. Idag kom Jessica och hennes barn och hälsade på och det motiverade mig till att ta tag i hemmet. Så nu ser det skapligt ut här hemma. Barnen red på Pelle och vi fikade och lunchade ihop. Mycket mysigt och uppskattat av Miranda och Alva. Milton vår lilla goding har börjat knalla riktigt bra nu och tar sig små turer självmant ibland.Hoppas han går snart! Jag kommer säkert få äta upp det både en och två gånger men jag och Jessica,som har barn i samma åldrar som mig, pratade om det idag hur svårt det är att ha med sig båda barnen till t.ex. en lekpark. Milton är absolut inte nöjd med att sitta i vagnen eller vara i famnen under ett sådant besök, och sätter man honom på marken stoppar han alla möjliga saker i munnen och skitar ner sig totalt. Barnen är ju inte heller helt med på att det sitter en liten på marken så man står ju helst i närheten av Milton men då tappar man bort Miranda istället. Jaja, ingenting är omöjligt men jag känner ju att Milton inte är riktigt nöjd och då är inte hans mamma heller nöjd. Antagligen jag i ett nötskal, eller mammor överhuvudtaget i ett nötskal, som vill att alla ska vara nöjda.
Mikes värsta ångest är borta nu i alla fall. Han har nämt idag att han tycker det är jobbigt med knivarna som jag satt tillbaka igen. Jag pratade med läkaren igår som ska ringa mig imorgon igen för att höra hur det går. Jag blev rekommenderad att inte lämna honom ensam men även att inte agera för starkt när han säger sådana saker. Då tror han att jag också tror att han verkligen kommer göra sig illa, därav sitter knivarna uppe igen, även om hon tyckte det var bra att jag tog bort dom när han hade som mest panik. De pratar om terapi (kbt) och antidepressiva mediciner. Det är absolut inte ett första steg men vi får se hur det utvecklar sig. Det känns tungt ibland för ens mammahjärta. Jag vill att han ska må bra!
Han ska nu också till barnkliniken för ytterligare tester eftersom han ofta har huvudvärk och magont. Läkaren tror att det hör till Mikes oro och press han känner men man måste ändå utesluta andra orsaker.Vilket liv det kommer bli om det ska tas blodprover igen!
Jag är glad i alla fall att jag har folk i min närhet som har ett barn med den diagnosen som Mike troligtvis kommer få. Självklart skiljer Mike och den här killen sig åt men på en del punkter är de så lika. Ochföräldrarna har så mycket mer erfarenhet och kunskap och kloka tankar och de förstår hur man känner sig.Så det är guld värt! Igår kväll fick jag låna två böcker av dem och de läste jag ut redan igår. Man fick tillbaka lite gnista efter att ha läst dom och en hel del skratt.
Idag följde han frivilligt med när jag skulle handla och han hjälpte till och med till självmant att kasta glasburkar. Jag älskar sådana dagar. Nu tror jag ju att det var en glass som lockade men om det var det som behövdes för att få ut honom så fick det väl vara så idag då!
Imorgon hoppas jag på en bra dag med besök från Nykvarn som resulterar i ett besök på Busfabriken och sen grillning hos mig. Sandra och Xander sluter också upp med oss och mina barn ser verkligen fram emot morgondagen.
Sov gott!
Mikes värsta ångest är borta nu i alla fall. Han har nämt idag att han tycker det är jobbigt med knivarna som jag satt tillbaka igen. Jag pratade med läkaren igår som ska ringa mig imorgon igen för att höra hur det går. Jag blev rekommenderad att inte lämna honom ensam men även att inte agera för starkt när han säger sådana saker. Då tror han att jag också tror att han verkligen kommer göra sig illa, därav sitter knivarna uppe igen, även om hon tyckte det var bra att jag tog bort dom när han hade som mest panik. De pratar om terapi (kbt) och antidepressiva mediciner. Det är absolut inte ett första steg men vi får se hur det utvecklar sig. Det känns tungt ibland för ens mammahjärta. Jag vill att han ska må bra!
Han ska nu också till barnkliniken för ytterligare tester eftersom han ofta har huvudvärk och magont. Läkaren tror att det hör till Mikes oro och press han känner men man måste ändå utesluta andra orsaker.Vilket liv det kommer bli om det ska tas blodprover igen!
Jag är glad i alla fall att jag har folk i min närhet som har ett barn med den diagnosen som Mike troligtvis kommer få. Självklart skiljer Mike och den här killen sig åt men på en del punkter är de så lika. Ochföräldrarna har så mycket mer erfarenhet och kunskap och kloka tankar och de förstår hur man känner sig.Så det är guld värt! Igår kväll fick jag låna två böcker av dem och de läste jag ut redan igår. Man fick tillbaka lite gnista efter att ha läst dom och en hel del skratt.
Idag följde han frivilligt med när jag skulle handla och han hjälpte till och med till självmant att kasta glasburkar. Jag älskar sådana dagar. Nu tror jag ju att det var en glass som lockade men om det var det som behövdes för att få ut honom så fick det väl vara så idag då!
Imorgon hoppas jag på en bra dag med besök från Nykvarn som resulterar i ett besök på Busfabriken och sen grillning hos mig. Sandra och Xander sluter också upp med oss och mina barn ser verkligen fram emot morgondagen.
Sov gott!
Kommentarer
Trackback
