tiominuterenkvart

Nu är väskan packad! Har avnjutit en god pizza (som jag gjort) tillsammans med min fina familj. Klockan tre inatt går resan hemifrån mig till Cicci för att sedan möta upp de andra.Har skrivit en lista på vad jag ska handla:

Vårjackor till barnen
Våg
Trosor till Miranda
Strumpor
Väckarklocka

Ska även titta lite på inredning och kanske någon leksak till barnen. Vi får se. Det är alltså planen men jag gissar att jag kommer ha glömt min plan ca 15 minuter efter att jag kommit in i affären :D

Planen för helgen är shopping,middag ute,eventuell utgång och så lite mera shopping på söndagen innan vi åker hem. Jag har packat ner löparskorna också, vi får väl se om det blir någon runda.

På måndag börjar hur som helst allvaret vad gäller mitt matintag eller ska vi säga godis/kak/smörgås intag. Vägde mig hos Sandra idag, vågen visade på två kilo upp, och Sandra den jäkeln hade gått ner. Vi var nog ungefär lika deppiga båda två ;) Idag har vi som sagt varit hos Sandra, hon bjöd på JÄTTEGOD lunch. Är det något hon kan, så är det att laga god mat. Tyvärr blev vi inte där så lång stund, vi var fruktansvärt sega imorse allihopa och Mike hade ingen nyckel så jag var tvungen att åka hem efter ett par timmar. Saknar mina och Sandras ridturer, som ofta kunde pågå i timmar eftersom vi red vilse allt som oftast.

Ska nog försöka krypa til kojs nu, ska ju upp om mindre än fem timmar. Gissar på att jag kommer vara fruktansvärt flamsig och jobbig att ha och göra med imorgon. Stackars Cici!

Se till att få en toppenhelg för det tänker jag ha!

Nä, nu har jag lagt mig till med en massa ovanor igen. Som att blogga miss i nassa! Träningen är avklarad,likaså kvällsmörgåsarna,kollen på facebook och familjeliv. Egentligen tycker jag inte alls om familjeliv, men jag älskar ju att diskutera och det får man göra där. Det finns helt enkelt fler ältande människor där, jag är inte ensam ;)

Jag kommer vara aptrött imorgon men det är kanske bra för morgon kväll blir det till att lägga sig tidigt. Lördag morgon åker vi vid halv fem till Ullared. Jag åker hemifrån mig vid halv fyra. Fy så trött jag vart nu.Och så den ständige tvättmaskinen som man kommer på att den måste hängas innan man får krypa ner. Känns ibland nästan lättare att hänga sig själv ;) Fy så jag skriver.

Berättade för Mike idag att Åse träffat en ny kille och att han heter Conny. Mike trodde såklart att det var morfar vi menade och undrade varför han blivit tillsammans med sin dotter. Det flög runt lite äckelkänslor i mig innan vi hade rett ut det hela och allt kändes bra igen.Mike satt förresten med Milton i Mirandas rum häromdagen och lekte när han plötsligt började ropa jätteivrigt på mig:
-Mamma, mamma, kom fort. Titta!!!!!
Och jag släppte allt jag hade i händerna och skyndade dit. Tänk om han står alldeles själv tänkte jag!
-Milton har fått två tänder, sa Mike när jag kom dit. Japp...ja jag visste inte riktigt vad jag skulle säga..han har ju haft dem i ett par månader och jag tyckte inte att det var en jättenyhet men kul för Mike, jättekul att han också sett dem nu!

Nu ska jag hugga tag i den där förbaskade tvätten så hörs vi i imorgon!

Ska iväg och träna med Sandra och borde inte alls sitta här men vill skriva något i alla fall.

Upptäckte nyss när jag var på toaletten att jag har haft byxorna bak och fram hela dagen :) Jag har ju bara varit och hämtat och lämnat på dagis idag. Men det värsta av allt var att jag inte orkade vända på dem, hahha. Katastrof. Jag måste börja jobba!!!!! Jobbade ju igår kväll och jag hade så himla kul, jobbade tillsammans med Cici hela kvällen och vi var så flamsiga, det roliga är ju att pensionärerna hakar på.

Äh hörrni nu måste jag ge mig. Jag hoppas jag orkar och hinner skriva mer ikväll.

Men vem gör inte det? Jag skulle behöva bestämma mig för en tid att blogga. Förut var det på kvällarna när barnen somnat men nu har jag jobbat två kvällar den här veckan + att det var Desperate Housewifes igår. Och så ska man hinna städa någon gång,Niclas och jag prata med varandra och göra annat. Nu passar jag i alla fall på, Milton sover, jag har plockat undan här hemma och Miranda är på dagis. Kvar på schemat för dagen står dammsugning,handling,telefonsamtal till försäkringskassan,hämtning av Miranda,matlagning och jobb ikväll. Skulle egentligen ha åkt till Sandra idag på eftermiddagen men det fick vi ställa in, hoppas Miranda inte blir alltför ledsen.

Igår hade vi Jessica och hennes barn här på besök. Roligt, för Miranda och Alva börjar leka lite bättre tillsammans nu. Vi var inne först och sen när vi fikat gick vi ut till vårat lilla minizoo här på gården med kaniner,marsvin och hästar och sen lekte de ute och grävde i vattenpölarna och sandhögarna med hink och spade.Jag och Sandra var och tränade igår också. Båda var jättesega innan men var nöjda efteråt när det var avklarat.

Idag hade jag en diskussion med min svägerska. Hon har ju delad vårdnad om sonen och de har honom halva tiden var. Enligt henne så behöver hon inte skicka med sonens kläder hem till pappan eftersom de delar på barnbidraget. Han är alltså skyldig att köpa egna kläder till barnet. Och egentligen tror jag att de flesta separerade föräldrar tänker så, för jag har hört det förut, men jag förstår inte tänket för det. Det är ju barnens kläder?! Hur gör man när barnen blir äldre? Om jag har en favorittröja ska jag inte få ha den hos pappa därför att mamma har köpt den? Men hon köpte den väl till mig?Och det finns väl andra kostnader i sådana fall som pappan kan ta om man nu gör så att det bara är mamman som står för kläder? Jag tycker man glömmer bort barnen i det här. Tänker jag fel?

Nepp nu måste det här sättas fart så allt hinns med. Se till att få en finfin dag!

Ikväll har jag jobbat och är det något man får vara med om så är det att dela människors livsöden. Tänk vad mycket de flesta ändå har varit med om. En av dem som jag var hos ikväll berättade om sin syster som cyklat över isen efter att varit i kyrkan, isen höll inte och hon och hennes vänninna druknade. Hemma hade systerns sin bebis som var tio veckor. Personen som berättade det här var 13 år gammal när det hände.

En annan berättade att denne förlorat sin äkte hälft och två år senare förlorade denne även sin son. Sonen låg inför döden en våning ovanför när hans tredje barn föddes. Tre veckor senare dog han men hans fru och barn bodde hos honom på sjukhuset hela tiden.Usch för att överleva sina barn!

Vilken tur att man inte vet vad som väntar en, men jag kan ju tala om att jag hade en klump i magen efter dessa samtal.

Ett annat minne jag har från arbetet var när vi fick ett larm från en person, en mamma som bor ensam med två barn. Hon har larmet just vid akuta situationer när hon blir jättedålig annars klarar hon sig själv men vid larm får man bara släppa allt och gå dit. Och mycket riktigt var hon dålig, det var hennes son på tre kanske fyra år som larmat. Han hade lärt sig att göra det när mamma blev så dålig eftersom hon inte kunde göra det själv, (hon tappar medvetandet, kort sagt) I lägenheten fanns även det andra barnet som var dryga året. Som tur var satt det i sin spjälsäng när vi kom dit. Men det som hände var att det blev absolut kaos när larmcentralen svarade på larmet. De pratar genom en högtalare på larmet så sonen kunde höra allt. De hade skickat efter en ambulans och sonen blev helt galen. Skrek, kastade saker,slog oss, kastade saker på oss. Han ville inte att ambulansen skulle hämta hans mamma. Jag lyckades avleda honom en stund men sen kom han på igen att hans mamma skulle åka iväg från honom och fick ett nytt utbrott. En granne som hjälpte till mycket med barnen kom till slut och hämtade hem dem till sig medans ambulanspersonalen åkte iväg med mamma. Men förutom att man var blåslagen fysiskt så kände man sig ganska tom när man gick därifrån. Maktlös. Och vilken kille,vilket ansvar. Att larma när hans mamma blir så dålig, att gång på gång se henne åka iväg så....Jag ringde efteråt till larmcentralen och talade om hur det var. Att det är sonen som larmar och att de inte får nämna något om att ambulans är på väg, men det var också det enda jag kunde göra. Jag undrar hur han mår idag?

Men man får sig också många goa skratt. Ibland funderar jag på varför jag vill byta jobb, det händer mycket, arbetskamraterna är goa och man skrattar mycket. Jag antar att det är arbetsbördan och arbetstiderna som kör slut på en så att man inte orkar med sig själv sen när man är ledig.

Det var skönt att jobba men de känns bra att man har hela dagen med barnen imorgon, man saknar dem och längtar ofantligt efter dem, speciellt efter de skräckhistorier jag fick höra ikväll.

På tal om livsöden ska jag ta och ringa mamsen imorgon. Jag skäms att jag är så dålig på att ringa. Hoppas att ni alla fina haft en bra dag. Nu ska denna trötta arbetande kvinna krypa till kojs! Gnatt gnatt

Idag har vi haft vildodag här hemma på vår "religiösa" gård. Vi är som ett mini kollektiv. Jag fodrade och släppte ut Annikas hästar imorse, vi bjöd dem på våffellunch igår,de bjöd oss på middag igår och lunch idag, vi bjöd dem på kvällsfika ikväll, och så håller vi på tills vi blir trötta på varann och behöver vila oss lite.Fast Niclas och hans bror verkar aldrig tröttna på varann. Miranda smiter över dit titt som tätt och ja man har det ganska bra. Jag har kommit fram till att jag är väldigt nöjd med mitt liv. Jag behöver egentligen inte mer nu, de människor som finns runt mig är de jag vill ha i mitt liv. Jag inser också att jag har blivit gammal, jag orkar inte längre med massa vänner, jag vill ha ut nåt av dem jag umgås med. Kvalité är ordet. Vad tänker ni om mig när jag skriver så? Låter jag som nittio år och döende ;)

Fast jag kom just på en person som ska bli rolig att få in mitt liv, min nya svåger. Verkar som om jag får träffa dem om två veckor.Ska bli så roligt och mysigt, vi saknar allt min kära syster!

Pratade med mamma i fredags, man hörde att hon haft en liten dipp, men hon berättade att hon varit inne på gastroskopi eftersom hon kräks och mår illa hela tiden. De vill försöka ta reda på varför. Läkaren som gjorde den sa att de inte kunde hitta något som tyder på spridning i alla fall men de hittade en rodnad (någonstans) och de tog ett prov på det eftersom han inte kunde uttala sig om vad det var.Så återigen, dags att hålla tummar och tår för allt man är värd.Men en skiktröntgen och en gastroskopi som är positiva borde ju båda gott eller hur?

Nu väntar en tvättmaskin på mig så det är väl bäst att man hugger i. En ny vecka väntar också så det blir till att nanna kudden snart!

Nu har jag gjort det igen. Jag är en dum dum bloggerska, fullständigt opålitlig!!! Men jag vet inte vad som händer med tiden. En anledning och ursäkt kan däremot vara att vi numer slåss om en dator här hemma. Igår när jag satt vid den stationära datorn smällde och blinka den till och sen så dog vår kära dator :(

Idag har varit en mysig dag och vi har fått mycket gjort, man får liksom det när barnen väcker en klockan sex en ledig dag. Fodrat och släppt ut hästar,städat kökslådor, städat inne,städat ute på tomten,gjort det som jag gör en gång om dagen,gjort barkbåtar, varit på en mini skogsutflykt med barnen, ätit våfflor tillsammans med grannarna ute på altan, sprungit en runda, ätit middag hos grannen. Mike har Eddie här som sover över så nu ligger alla grabbar i huset och snarkar ikapp.

God natt!

Idag har det bjudits på buffe här hemma, med tema köttfärs. Tacolasagne,köttfärsås och köttfärslimpa.Så gör vi minst en dag i veckan eftersom vi är så himla duktiga och ambitiösa, jag menar gör inte alla det?

Hahahöhöhehe, gick ni på den? Vi bjöd visserligen på buffe men enbart därför att det är stor rest-ätar dag här och att det blev tema köttfärs var enbart för att det är det enda vi har haft i frysen den senaste veckan :) Men det lät ju så mycket lyxigare och bättre med den första varianten.

Nu är karln i huset på benen igen. Skönt att allt är i sin ordning igen. Det har inte hänt så mycket för det. Vi har varit ute i det varma vädret och idag var jag hos doktorn med Milton eftersom det inte har släppt med problemen att andas för honom. Imorse både pep han och fick "jobba" mycket för att andas och då ringde jag och fick en tid. Vid elva när vi kom till doktorn var han helt jättebra. Det hördes INGENTING om skitungen!!!!Om jag skämdes...och för att göra plågan värre var det med en läkarstuderande också. Jag kan ju bara gissa vad läkaren så till honom när vi gått därifrån.Jag fick säkert agera typexempel på hysterisk/hypokondrisk/har inget liv morsa ;) Ja jag säger då det! Det är inte ofta man sitter och önskar att ens barn ska låta lite ansträngd i alla fall.

Nä nu är det dags för avrundning.Ha det gött!

 

 

börjar jag känna mig. Jag vet inte vad det beror på, jag kan komma på många anledningar. Det vankas vår, jag har varit mammaledig för länge, allt skit jag äter, jag ska ha mens/ägglossning, ja hade jag mer tid hade jag kunnat komma med en hel drös med andra förklaringar ;) Jag vet bara att det är himla frustrerande att känna sig såhär. Vill känna mig energisk.

 

Idag har jag inte gjort många knop. Niclas blev sjuk igår kväll och kom hem från jobbet vid åttatiden. Så idag när jag lämnat barnen i skolan och på dagis åkte jag och tränade på gymmet. Jessica hade med sig Oliver så vi hjälptes åt med honom. Milton var kvar hemma med Niclas eftersom Milton sover väldigt mycket på förmiddagarna om han får möjlighet. Sen resten av dagen har jag mest tagit hand om barnen och servat min sjuka sambo med mat och dricka och diverse mediciner. Vi hade en mysig stund på kvällen i alla fall jag och barnen. Mike har varit ganska ”närvarande” idag. Med det menas det att det har gått någorlunda bra att prata med honom, att han lyssnar och tar till sig det man säger och att han även svarar på det. Imorse var han hopplös däremot, kunde inte släppa honom alls för då hade han aldrig blivit färdig. Varenda liten sak var jag tvungen att styra upp. Kläder,frukost,tandborstning,ytterkläder ja allt. Och till Miranda säger man bara till och hon svara:- Ja, jag fixar det. Och så gör hon det. Jag är orolig vad de kommer säga på BUP. Ibland känns det som att jag inte alls fått fram svårigheterna ordentligt, medans vi som känner Mike väl känner att det är något som inte stämmer. Vi ska dit den 11 april, det känns som en lång väntan.

 

Milton förflyttade sig ca en meter idag. Fråga mig inte hur det gick till men jag satte honom vid köksfönstret medans vi andra åt mat och i slutet av måltiden ställde han sig upp vid mitt ben. Han är omöjlig att ha i famnen just nu för han kan inte vara still. På nätterna har han börjat snurra runt som en tok och vaknar flera gånger och är arg för att han vaknar på mage.

 

Pratade med min syster igår. Allt verkar så bra med henne men däremot är mamma tydligen dålig igen. Hon har kräkts massor och det är ju lite konstigt att hon gör det när hon inte äter något. Genast får man massa jobbiga tankar. Och kanske undrade ni varför jag inte dansade en hulahula dans när provsvaren från röntgen kommit men jag kan tala om att det är just därför att det oftast blir såhär. Bakslag. Dessutom, jag som blir nästintill fanatisk att läsa och ta reda på massor har läst i flera bloggar att oftast kommer symptomen på spridning mycket tidigare än vad som syns på röntgen. Det har jag däremot varken sagt till familjen eller skrivit här tidigare eftersom det känns så himla pessimistiskt att komma med det direkt efter positiva besked. Men mest av allt känns det så ledsamt. Tänk att mamma har mått så här dåligt i över ett år. Att kräkas är hennes vardag. Min fina fina mamma, att du orkar!

 

Ja, annars då? Ikväll har jag suttit och lyssnat på min svägerska som är osams med svärmor. De har olika uppfattningar kring att vara barnvakt när min svägerska fyller 35. Det är en svår sits för mig kan jag känna eftersom jag står emellan. Jag vill varken säga bu eller bä eftersom jag tycker de måste lösa det där själva. Vi har redan sagt att det är ok för oss att vara barnvakt men hon vill inte att vi ska vara det eftersom hon tycker att vi ska vara med på festen. Jag har sagt till henne att jag inte har något behov av att festa, och jag kan väl känna att om jag ska ordna med barnvakt ska nog jag och Niclas göra något för oss själva. Men jag hoppas att det löser sig tills dess, det är en hel månad kvar och jag hoppas att jag fick henne att inte göra något förhastat nu, som att ringa och säga till alla att det inte blir någon fest. Känner jag dem rätt kommer de hinna bli sams och osams ett dussin gånger till innan dess.

 

Nä nu, väntar sängen. Om detta inlägg kommer in ett dygn försent beror det på att vårt internet ligger nere och min datatekniker ligger däckad i sängen. God Natt!

Jag tror inte att min träning riktigt räcker till med det matschemat jag håller just nu.Exempel? Varsågoda!
Frukost:4 limpsmörgåsar, enbart smör på, 1 glas oboy, när det bara är lite kvar blandar jag i mer pulver och gör chokladröra
Mellanmål 1: 2 och en halv bulle, risifrutti
Lunch: Pizzabuffé
Mellanmål 2: 1 chockladwienerbröd och 1 vaniljbulle
Mellanmål 3:En piggelin
Mellanmål 4: en piggelin
Middag: Tacolasagne
Mellanmål 5: Massor med piggelin, ev. lite mer oboysmet.

Så vad säger ni? Hur mycket behöver jag träna för att förbränna det där? Eller är det helt enkelt lättare och rentav bättre att jag lägger om kosten :P ?

Nä ärligt jag vet. DET ÄR INTE OK! Men jag tror ärligt att jag har ett matmissbruk. Jag KAN INTE vara lagom. Men nu har jag gett mig attan på att jag ska bli lagom vad gäller mat och onyttigheter. Vill bara tillägga att självklart ser inte alla dagar ut så här. Vissa dagar byts bull-och piggelin målen ut mot typ dilldip och popcorn eller ostbågar ;)

Annars då? Jo jag har kommit på en till sak som är jäkligt bra när det gäller att läsa bloggar, man kan få inspiration vad man ska laga till middag också. Så tack mrslovgren.blogg.se för det!

Cici har äntligen lyckats med sin övertalningskampanj om att få med mig till Ullared med övernattning. Hon fick använda sig av vissa mutor för att jag skulle ge vika. Nävars jag ville med hela tiden, men pengar växer ju inte på trän precis, i alla fall inte hos oss. Men människan börjar ju såklart med en ny kampanj på en gång. Nu ska jag med på kryssning den 28 maj tycker hon också. Egentligen jättekul men min lillplutt fyller ju för fasiken 1år! då.Vi får se. Det är så mycket man vill :)

Nu är det dags för middag och så håller jag tummarna för en lättsam läggning av barnen så jag kan kolla in mina nuvarande soulmates, Desperate Housewifes ;) Måste tillägga att jag tycker det är minst sagt tråkigt när Niclas jobbar kväll såhär. Även om jag gnäller på honom så är han ju himla go min lilla älskling <3

får det bli för jag måste snart åka och hämta Mike och Emme. Idag har Miranda och jag umgåtts med Jessica och Alva och Oliver. Vi har matat ankor (jag var livrädd) och sen lekt och fikat i lekparken och vår date avslutades med lunch på Pizzahut.

Jag har återigen satt ner foten här hemma. Niclas gick omkring och var allmänt sur och grinig och klagade på röran här hemma och då sa jag åt honom. För jag förstår inte hur han tänker. Hade det varit jag som skulle åkt på tjejresa, och jag som bett Niclas att jobba extra + att jag jobbar extra själv för att få det att gå ihop sig så skulle jag aldrig ha mage att klaga. Att det var rörigt imorse är han dessutom minst lika skyldig till som jag. För igår jobbade jag mellan 7-13 och jobbade alltså under den tiden då båda barnen sover middag, den tiden som jag brukar använda till att städa och göra nytta om jag inte kunnat göra det tidigare under dagen. Men nu är det i alla fall städat här hemma igen. Jag plockade iordning och han dammsög, det var väl ganska rättvisst va?Phuu, jag har inte varit så bestämd så här många gånger på så här kort tid på evigheter.Nog om det för nu måste jag sätta fart. Det vart inget muntert inlägg det här men jag hoppas på att kunna kompensera er senare idag, för jag är precis lika glad som vanligt.

pussar och kramar

Det är ingen självklarhet. Och för några år sedan var jag på en föreläsning för oss som jobbade i kommunen om positivt tänkande. Där tog föreläsaren just upp det här med att man säger:"Ha en bra dag". Varför säger man så? Man har inte eller får inte en bra dag. Man får se till att skaffa sig en bra dag. Man måste välja att få en bra dag genom de val man gör och hur man hanterar olika situationer. Ja lite flummigt kanske nu när jag skriver det men mycket tänkvärt när en föreläsare säger det.

Jag har i alla fall haft en bra dag. Niclas har inte kommit hem ännu och jag fick precis ett samtal från jobbet där de undrade om jag kunde jobba imorgon. Och jag sa ja så nu kände jag genast att jag borde gå och lägga mig istället.Hemmet ser ut som ett bombnedslag,det finns tvätt att hänga och det skulle behöva plockas fram kläder och förberedas inför morgondagen men jag tror allt att jag ska låta bli. Kan vara nyttigt för Niclas att svettas lite imorgonbitti. Kanske får han då ökad förstålse för varför jag vill göra klart allt på kvällarna och att det inte är ultimat när vi jobbar om varandra och jobbar massa extra.Så ikväll ska jag va en bitch!När jag bloggat färdigt ska jag gå och lägga mig så får vi se om han tar tag i det ikväll eller om han väljer att göra det imorgon och får det stressigt då istället. Hehe!

Jag skulle ju berätta lite om dagen. Återigen fodrade och släppte jag ut hästar. Vid halv elvatiden kom Sandra och barnen och vi premiärgrillade till lunch och var ute mest hela dagen. Fikade ute på altan och myste. När Sandra åkt hem gick jag ut på en promenad och när barnen vaknade gick vi till stallet och gjorde rent hos Klas (kaninen)Sedan vart det inte så mycket mer. Jag och småbarnen badade på kvällen. Mike har spelat med Emil mest hela dagen, tur att man hade både ytterdörren och altandörren öppna så att det blev korsdrag och han fick lite frisk luft ;)

Idag har det däremot hänt något stort :D Min kära mor har ringt MIG. Jag minns inte ens när det hände sist och hon låter så mycket piggare. Hon klarar till och med att resa sig upp från sängen och stolen själv nu berättade hon. <3 Jag hoppas så att hon ska bli bra!!!Jag pratade även med min syster. Hon låter så glad så. Jag har börjat försöka få ner dem hit nu men jag får väl se om jag lyckas. Jag har ju redan träffat hennes kille och han är fullt godkänd i mina ögon.Är min syster lycklig är jag lycklig.

Dröm söta drömmar!

Vad jag är opålitlig! Ena dagen skriver jag ingenting,nästa dag skriver jag två inlägg och dagen efter det ingenting. Men jag ska skärpa mig, jag lovar.

Igår väckte Mike mig klockan 05:15, han hade sura uppstötningar. Han kunde inte somna om och ville absolut inte vara uppe själv så vi la oss och tittade på film i hans säng. Just när jag höll på att somna in så skönt igen kom barn nr 2, Miranda. Och då var det bara att sätta fart. Milton vakna kort därefter och snäll som man är fick Niclas sova vidare. Jag fixa och donade lite på morgonen, fodrade och släppte ut hästar bakade scones, tvättade lite och så och sen fick Niclas inte sova längre. Vid frukostbordet bestämdes det att vi skulle dra till skidbacken hela familjen. Så sagt och gjort, vi pckade in oss i bilen. Och det var så mysigt. Tanken var att både Mike och Miranda skulle åka skidor men Miranda åkte ungefär 20 meter sen var det stopp. Ångrar så att jag inte tog kort på henne i skidmunderingen, så himla söt! Mike och Niclas åkte i alla fall och Mike tyckte det var roligt även fast vi varit osams innan vi åkte hemifrån. Jag åkte ingenting, även fast jag skulle behöva. Jag stod för marksevicen och hejaropen. Vid tolv var det dags att lämna tillbaks skidorna och magarna kurrade så vi åkte hemoch åt lunch. Ett bullbak senare var det dags för en springtur med Jessica och Camilla i spåret. Fy Farao, vad det var jobbigt. 1 dm slasksnö som var både tung och jättehal. 4 km + intervallträning blev det i alla fall. Röd i fejjan åkte jag och gjorde det där som jag gör minst en gång om dagen men som jag lovat att inte skriva mer om ;) På kvällen var jag sällskapssjuk och bjöd in grannarna. Vid åtta när jag skulle lägga barnen slocknade jag som en stock och idag vaknar jag upp till en himla röra. HUR GÅR DET TILL? Jag hade så städat och fint här igår.Jaja, det är bara att ta tjuren vid hornen ch hugga i.

Idag har jag inga planer. Nicas jobbar extra idag så han blir borta hela dagen,började 7 och slutar klockan 8. Men jag ska väl börja med att försöka få i mig lite frukost!Ha en jättebra dag, det verkar bli kanonväder idag med!

Nu blir det visst två inlägg på en dag :) Och på en fredag kväll dessutom. Vad säger det om mig? Hur det ligger till? Vi sitter egentligen och tittar på film Niclas och jag. En komedi, men det var alldeles för mycket att sätta sig in i för min smak och Niclas sitter och sover. Han har precis kommit hem efter tre timmar i skidbacken.  Jag och barnen skjutsade dit honom förut och åkte sen och införskaffade lite fredagsmys och sen har det minsann mysts hela kvällen tills Miranda fick sitt värsta raserianfall någonsin. Det är fruktansvärt när hon får dessa utbrott. Man får ju ingen kontakt med henne. Så vad gör jag? Jag läser på....

Tydligen vanligt mellan 1,5-4 års ålder, man ska försöka att varken bli arg eller vika sig under raserianfallet. Bara se till så att de inte skadar sig och sen efteråt fortsätta som vanligt, det viktigaste är att de inte får sin vilja fram. Så det känns ju bra att veta att man bara har två år kvar med dessa utbrott ;) Men det stod även att det är väldigt vanligt hos smarta och viljestarka barn, så det kan väl kanske vara en liten tröst.Inte för att det känns som jättesmart att gallskrika och dunka huvudet hårt i golvet men hon har ärvt det från sin far, så kan vi säga :D Sen står det även att även om man som förälder tycker raserianfallen är jobbiga att hantera är det inget mot hur barnet upplever det. Anledningen till utbrottet är tydligen att det blir alldeles för mycket känslor att hantera. När jag tänker efter hade jag också utbrott när jag var liten.

Annars så känns det mest skönt att ha fått pengar igen. Det börjar ta nu på vår ekonomi att jag har varit hemma så länge.Och som extra hjälp till vår redan ansträngda ekonomifick vi en räkning från när veterinären var ute hos Bagheera. 3200 spänn och så kommer det komma vaccinationskostnader utöver det.Självrisken är på 1900:- men den täcker inte medicin och jourtillägg så jag vet inte ens om jag kommer tjäna på att ta det på försäkringen.

Ja vad roligt för er att veta,slösa inte er tid på att läsa det här :) fast nu har ni ju redan läst det,höhö!Det blev egentligen inte något vettigt skrivet här alls, ingen röd tråd. Men jag fick lätta lite på mina tankar.

Jo just det. Träning igår. Easy Line med Micke, blodsmak i munnen efteråt men härligt!!! Over and out!

Ja med mina tio minuter en kvart om dagen? Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad över att inte ha hunnit med att blogga.

Jag har tränat som en tok och sen har jag kommit in i någon matlagar period. Gjorde egna piroger häromdagen och igår gjorde jag massor med köttbullar och nu har jag precis gjort en porterstek som står och puttrar. Fast porterstek är inte särskilt jobbigt, precis tvärtom. Det kan jag verkligen rekommender om man vill ha något gott och lättlagat.

Vad har vi gjort mer då?
Jag var hos doktorn med Miranda, det gick som väntat. De var helt "normalt" att vara sjuk så här ofta och bara att stå ut. Vi skulle försöka isolera oss och eventuellt hålla Miranda hemma från dagis om det blir för jobbigt var tipsen jag fick. Men herregud jag har ju inte varit annat än hemma hela tiden med sjuka barn känns det som. Annras har vi varit och fikat och lekt hos Sandra, idag var vi och badade. Haha, Miranda klädde av sig redan ute i receptionen. Badsugen tjej ;) Fick lite snea blickar av en annan mamma eftersom Milton fick sitta i en matstol brevid bassängen. Men han var jättenöjd och så fort man vinkade sken han upp som en sol så jag vet inte vilken oskriven lag jag bröt. Han såg oss ju hela tiden och satt och lekte och pratade så glatt.

Nä nu ni måste jag avrunda, dags att bekänna lite synder för Niclas. Såsom att jag råkat dammsuga upp något som jag inte riktigt hann se vad det var och att jag kört på något med bilen. Hej svejs

Fick bra nyheter igår, det fanns inget onormalt på röntgen. Och när jag pratade med mamma igår pratade vi i hela nio minuter och det kändes som ett ganska normalt samtal.Det känns verkligen jätteskönt!

Måset avrunda nu men vill e bara "tala" om det.

inför morgondagen. Jag håller tummarna för att det har något svar att ge oss angånde mamma och även för att det är ett positivt besked. Men även om det är positivt nu så måste vi åndå vänta FYRA år till innan hon blir friskförklarad. Det är ju helt sjukt och känns fruktansvärt tungt när man tänker på det såhär. Som tur är kan man koppla bort det. Eller det är kanske inte alls tur, det kanske är jättedumt att man gör det, jag vet inte.

Man reagerar ju så himla olika. Jag har till exempel inte gråtit särskilt mycket. Två eller möjligtvis tre gånger under det här dryga året. På film och tv gråts det ju floder, så i början kände man sig lite konstig för att man inte var mer ledsen. Jag grät när jag förstd att det var en tumör och jag grät när vi varit och hälsat på mamma på sjukhuset sist hon låg inne. Vi satt på Mc Donalds och åt. Pappa,jag, Milton och mina två systrar. Vi hade precis varit hos mamma och hälsat på och hon ville verkligen inte vara där, man såg på henne hon hopplöst hon tyckte att allt var.Kanske var det också då som jag själv började tycka att allt kändes hopplöst. Det kändes absolut som att mamma gett upp men jag började även ifrågasätta om jag också gett upp. Hur som helst satt vi och prata om att vi måste peppa mamma, ge henne något att se fram emot och samtalet gled in på hur mamma var innan jag och Åse fanns.Och det var så sorgligt på något sätt att höra pappa berätta om mamma. Så då grät jag, mitt bland alla människor, jag som annars på senare år fått lite svårt för det.

Sen har jag varit arg också. Arg på mamma för att hon är så "mesig". Jag VET att det är helt fel och låter säkert både jättekallt och dumt av mig men jag antar att jag egentligen är arg på cancern men att det är lättare att bli arg på mamma, för att jag tycker att hon bara borde ge sig faan på att bli frisk. Nu funkar det ju inte så men hjärtat känner så.

Trött har jag däremot varit. JÄTTETRÖTT, och det har jag varit sen vi fick reda på diagnosen.Och jag letar information, både fakta och om andra människor som vait med om det själva eller anhöriga. Men det finns inte så mycket information att få, speciellt inte för de som blivit opererade. Jag kan nog bli jobbig på det viset, för jag skulle nog kunna ställa tusen frågor, och sen ytterligare tusen följdfrågor på det ;) Jag vet inte om informationen hjälper mig eller skrämmer mig men jag måste ändå ha den. Jag har ju även en del erfarenhet av just cancer genom mitt jobb eftersom jag jobbat i ett team som specialinriktat sig på palliativa (döende) patienter. Flertalet av dem var ju just döende i sin cancer och det är jobbigt när man tycker sig känna igen vissa saker hos mamma.

Som ni förstår har jag tänkt en hel del på mamma idag. Det började nog när jag diskade en gammal saftflaska och kom att tänka på raberbersaft. Mamma gjorde alltid det till oss när vi var små och jag kom på att jag slarvat bort receptet och att jag måste be om ett nytt.Först tänkte jag att det kan vänta ett tag för det är ju inte dags än för att göra saft men sen kom nästa tanke att mamma kanske inte ens finns här då, och även om hon finns kanske hon inte kan tala om det för mig eftersom hon har det i huvudet.Och det är då hjärnan börjar gå på högvarv, vad mycket det är man skulle vilja fråga henne innan hon försvinner!
Nu ska man inte måla fan på väggen, jag vet, men jag tror att jag måste få tänka så, att jag måste få förbereda mig på att det kan bli så. Pappa verkar inte alls tänka dessa tankar, eller så döljer han det bara väldigt väl. Och man kan se på det på olika sätt, antingen är han positiv eller så är han naiv. Jag föredrar att se honom som positiv och jag tycker att han är så himla fin som inte ger upp hoppet. Han finns där för min mamma på ALLA sätt och jag blir så varm när jag tänker på det!Han lovade mamma för herrans massa år sen att han skulle finnas där i nöd och i lust, och han håller som alltid, det han lovat.

Nu har jag ringt till Vårdcentralen angående att Miranda är sjuk hela tiden. Pratade med dagis imorse och de tyckte också att jag skulle göra det. Planen var att Miranda skulle gått idag ändå eftersom hostan blivit bättre och hon var pigg men imorse hade hon 38,6 i feber. Förra måndagen hade hon 38,5. Det är HELT hopplöst. Hon har nog inte gått en hel vecka på dagis sen november!!! Så nu är det banne mig dags att göra något åt det här. Eller vi får väl se vad de säger, jag kanske inte ens får någon tid. Jag kräks på alla sjukhusbesök just nu. Och på tal om det ska jag dit imorgon med Miranda, hon ska tydligen på öronkontroll. Vet inte om det är en rutinkontroll eller om de kollar henne efter öroninflammationen. SUCK!

Miranda har kommit in i en "varför" period. Och just varför kan man ju svara på hur många gånger som helst utan att hon nöjer sig.Som imorse när jag sa åt henne att komma in när hon var ute i bara kläderna:
-Miranda du måste komma in
-Varför?
-Därför att du måste ha jacka
-Varför?
-Därför att det är kallt och du har feber
-Varför?
-Du har feber därför att du är sjuk, det är kallt för att det är vinter
-Varför?
-Jag vet inte varför, vi ringer till doktorn och frågar....osv osv
Sen frågar hon en vad man gör hela tiden, och hon säger attans och jädrans när saker inte går som hon vill. Jag måste börja tänka på vad jag säger här hemma.Och jag måset rusta mig med ett jädrans tålamod och eventuellt öronproppar. Nävars jag tycker det är gulligt och rätt så roande, än så läge i alla fall.

Ikväll blir det träning med Sandra. Det ska bli kul. Det är en ny aktivitet för oss. Vi brukar oftast träffas med barnen,festa eller moffa i oss massa onyttigheter när vi ses. Easy Line core är det som står på schemat.

Så nu ringde dom. Vi fick en tid på onsdag. Jag tror faktiskt inte att det är något men det känns skönt att kolla upp det i alla fall, så hon inte går och bär på något skit som hon skulle behöva hjälp att bli av med.
Nä nu ska jag försöka få i mig lite frukost, jag har ju varit vaken sen kvart över fem så det borde kunna gå nu! Ha en finfindag alla mina 3 eller möjligen 4 läsare ;D

Jag inser att min blogg kommer bli ganska tjatig och inte så rolig att läsa, inte för mig och inte för er eftersom jag ska införa en ny sak.Men kan vi kompromissa om en sak? Jag låter bli att tjata om att jag varit och handlat, vid det här laget vet vi att jag gör det minst en gång om dagen. Istället får jag skriva om när jag tränat även fast det är onödigt vetande. Men jag måste skriva ner det eftersom jag har lika bra minne som en guldfisk, och eftersom jag gillar att vara effektiv så gör jag det här.Och eftersom jag ska springa EN MIL !!!!! (galenskap)om några månader måste det hållas koll på träningen. Så ni får ha överseende. Så nu är ni även välkomna till min träningsblogg :D

Vi har sjukstuga här hemma,också det som vanligt. Miranda hostar så hon kräks och Milton har jobbigt med sin andning,hostar och är allmänt gnällig, jag får nu också veta, as we speak att Milton har feber. Vi har trots det varit över hos grannarna på våffelfest. Jag klämde väl i mig en åtta stycken ;) Gott! Miranda fick en hostattack och kräktes även där och på något sätt kändes det bra att de fick se det.Inte för att jag tror att de misstror oss men det känns ju som att folk borde börja undra om vi är hypokondriker eller älskar att göra en höna av en fjäder.Jag skulle ha börjat undra själv. Innan våfflorna sprang jag en runda på drygt 3,6 kilometer.Fy vad det var tungt.

Har lite update vad gäller la familia. Mamma har en telefontid på tisdag med doktorn på Huddinge. Men det var pappa som var tvungen att ringa och fråga efter det så frågan är ju om de ens har något provsvar att ge oss?Hon satt även ute en stund igår i solen och sen duschade hon. Hon har säkert inte duschat på två månader utan bara tvättat av sig vid handfatet. Pappa hjälpte henne såklart men man hörde att pappa var nöjd att det gått bra.
Och nu är det officiellt, min syster har träffat en kille och det är så härligt att prata med henne och höra hur lycklig hon låter. Är så glad för hennes skull.

Ikväll blir det nybakat bröd till kvällsmat. Jag håller på och bakar morotslimpor och rosenbröd.Sen kör veckan igång igen.

Varför verkar det som de flesta karlar/män/grabbar/killar (inklusive min) i min närhet tror att deras tjejer besitter superkrafter och att vi automatiskt har mycket lättare eller rent av tycker att allt som är tråkigt är kul???? Notera att jag skriver de flesta, jag vet att det finns undantag. Hursom helst brast det här hemma för mig idag. Niclas sa att jag bara explodera, det tyckte inte jag, jag sa bara ifrån lite rejält ;)

Jag är så trött på att jag och Niclas går skift här hemma och aldrig umgås som familj. Att Niclas och jag har begränsade möjligheter till att umgås bara vi två, det kan jag acceptera. Att vi 85-90 % av tiden måste gå i skift här hemma får att få ihop våra liv kan jag acceptera men kom igen, 10 % av tiden kan man väl i allafall umgås. Och då menar jag inte att man måste åka iväg eller så, utan att vi bara är "där" båda två samtidigt tillsammans med barnen.Och med där menar jag att man är hos barnen både fysiskt och mentalt, inte att man sitter och kollar facebook,pratar i telefon,messar eller sitter och dricker kaffe och tittar på. Ja ni tjejer, ni har redan hajat vad jag menar :) Efter vår livliga diskussion åkte Niclas med ett par kompisar till skidbacken.Så vad tror ni, fick jag fram min poäng? :D

Ett konstaterande som gjordes under vår diskussion idag i alla fall är att vi planerar vår lediga dag på olika sätt. Jag tänker på vad jag måste/vill göra, sen tänker jag på att barnen måste få sitt och sen tänker jag på att Niclas säkert också har något som han måste/vill göra och så anpassar jag mig efter det. Niclas går upp och tänker på vad han vill/måste göra, thats it och jag tror att det är ett väldigt vanligt fenomen hos karlar/män/grabbar/killar.

Jaja nog om det. Nu är vi sams igen och hoppas att denna diskussion leder till något bättre.

Nu är det melodifestival som gäller. Hade velat skriva mer med det hinns inte med nu. Mors!