tiominuterenkvart

med bloggandet alltså, tro inget annat :)
Fast ibland har det varit utanför min påverkan att styra över det. Som när åskvädret drog in i lördagskväll och alla sladdar drogs ur i vårat hem eller att min son snor med sig den bärbara till kompisar för att de ska spela Minecraft.Eller ja, det sista hade jag ju kanske kunnat påverka...

Idag har jag inte gjort så mycket. Gymmat,handlat och varit på utvecklingssamtal med Mike. Gick faktiskt riktigt bra. För att vara en pojke med Mikes svårigheter eller vad man nu ska säga. Det känns skönt för det jag sett sedan länge som svagheter hos Mike har nu även skolan upptäckt. Så som läsförståelsen och meningsbyggnaden. Sådant är inte Mike godkänd i men hans mentor tror att Mike kommer ha klarat dessa mål tills nästa termin.Överhuvudtaget känns det som att de har stort hopp om honom. Någon kanske undrar nu över hur jag kan vara nöjd med ett sådant resultat men om man tar det i jämförelse med att han skulle behöva gå i specialklass så känns det bra att de överhuvudtaget tror att han kommer klara av att kunna gå i vanlig skola. Dessutom har Mike rätt till mycket mer insatser nu och det kommer sättas in från och med nästa termin. Mike är inte alls stökig eller bråkig tvärtom verkar han vara väldigt omtyckt. Men mina tre fasor kring honom just nu är att han 1: ska tvingas byta skola, 2: att hans kompisar ska börja se honom som annorlunda och 3: att han ska kämpa så till den grad med att hänga med i skolan att han går in i väggen. Men lärare och rektor har lovat mig att jobba förebyggande för att undvika detta.

Annars flyter det på.Jag tjuter så fort jag tänker på begravningen så jag fösöker låta bli. Skjuta det tills den dagen kommer. Apropå det så kommer jag vara lite busy fram tills dess så jag tänkte att jag drar lite snabbt vad som händer de närmaste dagarna. Inser att bloggandet kanske förlorar sin charm lite om man gör så men jag ska verkligen försöka blogga lite ändå. Före och efter begravningen hoppas jag verkligen att det finns tid och att jag är i skick att blogga, för det finns inget bättre sätt att få ur sig allt genom att skriva.Inte för mig. Och det betyder mycket för mig att gå tillbaka. Kanske inte så kul läsning men då får ni läsa någon annanstans ett tag och återkomma om ett tag när jag gått vidare.

Imorgon tisdag ska vi åka till vår vän som skadade sig allvarligt i en olycka. Detta hände bara några dagar efter mamma gick bort. Han har i alla fall fått komma hem nu så vi ska hälsa på honom på hans landställe. Jag hoppas även på att hinna handla kläder till begravningen till mig och Mike. Presenter till Mikes kusiner och lite annat smått och gott innan Niclas börjar jobba vid 2. På kvällen har Mikes klass brännboll-och-picknick kväll. Ska bli spännande och se hur jag löser det med tre barn. Sist sprang jag med Miranda på höften. Ingenting är omöjligt är mitt motto. Lite svettigt och körigt, men inte omöjligt ;)
På onsdag är det utvecklingssamtal igen, Milton ska hälsa på på dagis och Miranda ska till Bvc. Jag måste packa och göra klart. Hinner jag inte handla klart imorgon är onsdagen sista dagen att göra det. På kvällen har Jag bjudit hit Sandra & co på grillat.
Torsdag morgon är det skolavslutning sen drar vi mot Södertälje. Där ska vi till svärmor som ska färga mitt hår kanske (?) klippa mitt hår och  förhoppningsvis Mikes också. Sen ska vi bjuda ut henne på lunch.Känns just nu när jag skriver det här att det kan komma att bli en ganska sen lunch. Jaja sen på kvällen möts vi systrar med familjer upp hos upp för middag. Fredagen har bara en punkt: Mammas begravning. Usch jag bävar så! Sm jag skrev tidigare, jag börjar tjuta bara jag tänker på den, jag känner hur ångesten kryper på och jag undrar om jag ens kommer palla med att gå in i kyrkan.
Fast att begrava sin förälder är ju egentligen helt naturligt,livets gång,det är så det är tänkt att det ska vara. Men det känns bara alldeles för tidigt. Vi hade ju så mycket kvar att uppleva!