tiominuterenkvart

Här är allt som vanligt! Det bakas och äts kakor var och varannan dag och det visar sig på vågen, fruktansvärt deprimerande. I skrivande stund springer Miranda och hämtar smörgåsar och kakor och jag min dumme f-n trycker i mig. Vi har haft en snabbrepris av vintern men nu verkar våren var här igen, det är väl för väl det.

Var hos tandläkaren igår, för att få veta att jag behöver besöka dem två gånger till. Tandsten och ett hål. Tänder börjar kännas som en lyx jag inte har råd med. Smtidigt är de jäkligt bra att ha när man ska äta allt smarrigt.

Jag och Niclas går i skift här hemma, uppskattar inte riktigt hans em veckor på det viset. Fast jag njuter på kvällarna när jag får en stund, HELT för mig själv. I helgen ska jag nog ta mig en snabbvisit till mamma som fyller 61 år på lördag. Funderar även på att unna mig lyxen att åka upp på fredag och fixa håret hos svärmor och sova över hos Åse och Conny och bara vara ett dygn, vad tror ni om det?

Annars längtar jag mest efter att börja jobba, hur sjukt är inte det? Men jag behöver rutinerna, känna att något händer. Jag bara går och stampar just nu, jag vill ta tag i mitt liv. Ta mig framåt. Fast det gör jag ju, att fostra barn är ju verkligen att ta sig framåt och utvecklande, men det mesta känns så enformigt nu. Jag skulle behöva vinna en eller några miljoner, det skulle pigga upp ;)

Mamma är i alla fall bättre från lunginflammationen nu. Hon kräks fortfarande dock. De cancerbloggar jag följt har upphört, två har gått bort och en av dem har avslutat för att lägga all sin energi på att bli frisk. Jag har fått upp hoppet lite grann om att mamma faktiskt kan vara en av de där 10 % som överlever. Men samtidigt vet jag ju att det finns i bakhuvudet  att det kan gå illa också, bland annat därför det känns viktigt att komma upp på hennes födelsedag även fast hon inte kommer orka sitta uppe eller ändå inte kan äta.Fast vad köpen man till henne? Någon idé?

Kände mig fruktansvärt dum idag när jag pratade med mamma i telefon, för jag sa någt om att jag längtade efter att jobba och inte bara gå hemma. Jag är ju ialla fall frisk och orkar vara uppe och kan äta, vem är jag att klaga? Antar att det är jag i ett nötskal.....