tiominuterenkvart

Vår fina älskade mamma har lämnat oss nu! Det hela gick så fruktansvärt fort, så fort att vi inte ens tror att mamma förstod vad som hände.

Jag fick samtalet runt åtta tiden igårkväll och förstod ganska snart vad pappa skulle säga när han frågade om jag hade Niclas hemma hos mig. Jag kände genast att jag ville åka upp. Oduschad och dan åkte jag snabbt upp utan att egentligen packa någonting. Så himla skönt att Niclas bara lätt mig åka, även fast de först ville att jag skulle ta tåget eftersom de var oroliga hur jag skulle kunna köra.

Färden upp kändes oändligt lång, jag ringde en del samtal och däremellan snurrade miljoner tankar. Jag hämtade upp Åse på vägen och när vi kom fram var det personal hos mamma som gjorde iordning henne. Vi satte oss i vardagsrummet och pappa berättade vad som hänt. Vi pratade i några timmar och sedan gick jag och pappa in till mamma. För mig kändes det så viktigt att få se på henne, ta på henne.Första gången orkade jag inte vara inne så länge andra gången satte jag mig brevid henne. Klappade henne,pussade henne och talade om hur mycket jag älskade henne och vilken bra mamma hon varit.Hon var så fin, det såg ut som hon sov.I händerna höll hon en gullviva som sköterskan som var här när hon gick bort plockat åt henne.Jag är så glad att pappa hade någon annan här hos sig när detta hände. ASIH har varit så himla underbara, och är en förebild på hur svensk vård borde fungera. Jag kommer inte gå in exakt på hur det gick till när mamma gick bort, men pappa ringde ialla fall efter ambulans men de skickade inte någon, då ringde pappa ASIH som snabbt var på plats och sköterskan kanske bara hann vara här i en halvtimme innan det var över, sköterskan var tydligen också lite chockad över det snabba förloppet. Det jobbigaste var när de kom för att hämta mamma. ASIH sköterskorna kom innan och förberedde oss på hur det hela skulle gå till, vi valde allihop att inte titta på när mamma lyftes över på båren och täcktes över. För mig räckte det med att se när hon bars ut, det blev så fruktansvärt definitivt då! Att mamma låg och "sov" i sin säng och vi satt och prata för oss själva hade ju blivit en vana det sista året, likaså att man gick in till henne då och då och pratde med henne, ibland utan att egentligen få några svar, men hon var alltid hemma!

Idag är det en ny dag. Vår andra syster Tove kommer upp och vi kommer behöva samtala kring mycket praktiskt, såsom begravning och annat. Jag hoppas på att få se mamma en gång till, jag tror att även Tove vill se henne.En del samtal kommer behöva ringas och ja jag vet inte allt som behöver göras egentligen. Det är himla skönt att var här i alla fall.