Idag är idag och imorgon är en annan dag
Så går livet till just nu. En dag i taget. Men jag mår bra så oroa er inte. Jag tänker på mamma och det kommer ledsna stunder men i stort fokuserar jag på det fina i livet och är fast besluten att ta vara på alla glada stunder.Ibland kommer jag på mig själv med att tänka att jag ska ringa till mamma eller tänka att det ska jag berätta för henne nästa gång vi ses, men det går ju inte. Beror det på gammal vana eller för att man inte riktigt förstått ännu? Jag pratar med henne i huvudet oftare och oftare och tänker mycket på vad hon skulle ha gjort i vissa situationer.Första året ska ju vara värst sägs det, för då upplever man alla högtider utan sin kära. Imorgon kommer dödsannonsen in i tidningen, det kommer nog bli lite jobbigt att se, men det är något jag vill utsätta mig för eftersom jag tror att det är viktigt för mig för att jag ska kunna förstå.
Idag har det inte blivit mycket gjort. Vi har haft en toppen helg med gäster och myst men idag var det skönt att ta det lite lugnt. På kvällen var vi på avslutning/familjekväll på Mirandas dagis och sen åkte vi och handlade. Jag bjöd in mig på fika hos grannen när jag kom från affären och klockan vart sent innan barnen kom i säng.
Det här med vänner är något som jag funderat mycket på....man har ju märkt en hel del nu under tiden man haft det tufft. Vilka som finns där och verkligen gör det på riktigt och vilka som säger att de gör det men inte gör det. Jag är inte ute efter att kasta skit nu på någon utan är bara öppen med mina funderingar som den analyserande varelse jag är,på gott och ont! I mitt analyserande ingår det såklart en hel del självrannsakan och jag inser att jag många gånger själv inte funnits där tillräckligt mycket. Anledningana till varför man inte finns där är nog nästan lika många som det finns människor.I mammas fall tror jag nog att alla inte förstått hur dålig hon faktiskt var och att höra på mitt tjat om detta i över ett års tid kan nog vara påfrestande för många, men det fanns dom som stod ut och förstod hur viktigt det var för mig och dom kommer jag vara evigt tacksamma. Men jag tror och hoppas att mammas bortgång gör att jag kommer ha lättare för att finnas där för de som är viktiga för mig. Just nu har jag en kär vän som gå igenom en säkert mycket jobbig tid men fick reda på först häromdagen vad som hänt. Hon ville skona mig från hennes bekymmer och även om jag tycker det var så himla fint tänkt av henne och ett bevis på vilken omtänksam och fin människa hon är så fick jag så dåligt samvete. För jag vill verkligen finnas där för henne. Vi bestämde att vi skulle höras när det lugnat sig lite för hennes del men jag tänker nog ringa imorgon. Jag bara måste få veta hur hon mår.
Samtidigt som man sållat bort en och en annan människa i och med det som hänt så har det faktiskt tillkommit en. En gammal väns lillasyster som också förlorade sin mamma nyligen i samma otäcka sjukdom. Våra pratstunder betyder mycket och jag tycker det är fint att man kan finna varandra i svåra stunder också!
Sov så gott!
Idag har det inte blivit mycket gjort. Vi har haft en toppen helg med gäster och myst men idag var det skönt att ta det lite lugnt. På kvällen var vi på avslutning/familjekväll på Mirandas dagis och sen åkte vi och handlade. Jag bjöd in mig på fika hos grannen när jag kom från affären och klockan vart sent innan barnen kom i säng.
Det här med vänner är något som jag funderat mycket på....man har ju märkt en hel del nu under tiden man haft det tufft. Vilka som finns där och verkligen gör det på riktigt och vilka som säger att de gör det men inte gör det. Jag är inte ute efter att kasta skit nu på någon utan är bara öppen med mina funderingar som den analyserande varelse jag är,på gott och ont! I mitt analyserande ingår det såklart en hel del självrannsakan och jag inser att jag många gånger själv inte funnits där tillräckligt mycket. Anledningana till varför man inte finns där är nog nästan lika många som det finns människor.I mammas fall tror jag nog att alla inte förstått hur dålig hon faktiskt var och att höra på mitt tjat om detta i över ett års tid kan nog vara påfrestande för många, men det fanns dom som stod ut och förstod hur viktigt det var för mig och dom kommer jag vara evigt tacksamma. Men jag tror och hoppas att mammas bortgång gör att jag kommer ha lättare för att finnas där för de som är viktiga för mig. Just nu har jag en kär vän som gå igenom en säkert mycket jobbig tid men fick reda på först häromdagen vad som hänt. Hon ville skona mig från hennes bekymmer och även om jag tycker det var så himla fint tänkt av henne och ett bevis på vilken omtänksam och fin människa hon är så fick jag så dåligt samvete. För jag vill verkligen finnas där för henne. Vi bestämde att vi skulle höras när det lugnat sig lite för hennes del men jag tänker nog ringa imorgon. Jag bara måste få veta hur hon mår.
Samtidigt som man sållat bort en och en annan människa i och med det som hänt så har det faktiskt tillkommit en. En gammal väns lillasyster som också förlorade sin mamma nyligen i samma otäcka sjukdom. Våra pratstunder betyder mycket och jag tycker det är fint att man kan finna varandra i svåra stunder också!
Sov så gott!
Kommentarer
Trackback
