En vecka sedan idag
som mamma fick somna in, klockan 19:30.. Jag försöker verkligen tänka på hur skönt det måste vara för henne. Fast ibland känner jag mig arg och tycker livet är orättvist. Men då är det egentligen cancern jag blir arg på inte att hon till slut fick slippa ifrån alla plågor. Jäkla skitsjukdom! Igår kändes det lite bättre, jag hade även ett terapisamtal med Anna. Idag känns det helt ok, men mamma är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista när jag somnar. Jag drömmer mycket om henne också.
Ikväll ska jag jobba. Cici ringde och jag hade svårt att säga nej. Jag tror att det är ett försök från hennes sida att trösta mig och få mig att tänka på annat en stund för jag vet att de hade en annan som kunde hoppa in.Så vi får se hur det går, jag kan ju säga att jag är virrigare än vanligt.
Det känns konstigt att tänka på att mamma levde för en vecka sedan vid den här tiden.
Ikväll ska jag jobba. Cici ringde och jag hade svårt att säga nej. Jag tror att det är ett försök från hennes sida att trösta mig och få mig att tänka på annat en stund för jag vet att de hade en annan som kunde hoppa in.Så vi får se hur det går, jag kan ju säga att jag är virrigare än vanligt.
Det känns konstigt att tänka på att mamma levde för en vecka sedan vid den här tiden.
Kommentarer
Trackback
