tiominuterenkvart

Idag har jag en tung dag. Jag kämpar mot gråten mest hela tiden men jag har fått lite gjort i alla fall. Har städat och varit iväg och handlat. Imorgon ska vi fira Niclas med hans bror med familj. Det måste ju vara så, livet måste fortsätta rulla på.Ikväll ska det fixas fredagsmys och om en vecka ska det ordnas ettårskalas. Roliga saker men jag känner inte glädjen, jag hoppas att den kommer tillbaka snart.Att det känns bättre redan imorgon.

Jag sover ganska mycket. Så fort jag vaknar tänker jag att det var en marddröm men det är det ju inte. Det är skönt att Niclas tog ledigt i alla fall. Men på måndag drar livet igån igen på riktigt.

Jag har skrivit en vers till dödsannonsen som jag väntar på att de andra ska godkänna eller om de vill ändra. Jag har lyssnat på en del musik till begravningen. Får se vad det blir.

Pratade med Åse idag. Vi konstaterade att det vi fasat så mycket för nu har inträffat, vi jar förlorat en av våra älskade föräldrar. Och fast det är jobbigt så känner vi såklart att vi kommer fixa det här. Det finns många glada stunder kvar att uppleva.

Att dö kan inte vara farligt när livet bjudit på en hårdhänt strid. 
Att somna in, att bäras bort helt varligt, 
kan inte vara mer än stilla frid.

En jättefin vers, men det är inte den som jag skrivit.