tiominuterenkvart

Varför verkar det som de flesta karlar/män/grabbar/killar (inklusive min) i min närhet tror att deras tjejer besitter superkrafter och att vi automatiskt har mycket lättare eller rent av tycker att allt som är tråkigt är kul???? Notera att jag skriver de flesta, jag vet att det finns undantag. Hursom helst brast det här hemma för mig idag. Niclas sa att jag bara explodera, det tyckte inte jag, jag sa bara ifrån lite rejält ;)

Jag är så trött på att jag och Niclas går skift här hemma och aldrig umgås som familj. Att Niclas och jag har begränsade möjligheter till att umgås bara vi två, det kan jag acceptera. Att vi 85-90 % av tiden måste gå i skift här hemma får att få ihop våra liv kan jag acceptera men kom igen, 10 % av tiden kan man väl i allafall umgås. Och då menar jag inte att man måste åka iväg eller så, utan att vi bara är "där" båda två samtidigt tillsammans med barnen.Och med där menar jag att man är hos barnen både fysiskt och mentalt, inte att man sitter och kollar facebook,pratar i telefon,messar eller sitter och dricker kaffe och tittar på. Ja ni tjejer, ni har redan hajat vad jag menar :) Efter vår livliga diskussion åkte Niclas med ett par kompisar till skidbacken.Så vad tror ni, fick jag fram min poäng? :D

Ett konstaterande som gjordes under vår diskussion idag i alla fall är att vi planerar vår lediga dag på olika sätt. Jag tänker på vad jag måste/vill göra, sen tänker jag på att barnen måste få sitt och sen tänker jag på att Niclas säkert också har något som han måste/vill göra och så anpassar jag mig efter det. Niclas går upp och tänker på vad han vill/måste göra, thats it och jag tror att det är ett väldigt vanligt fenomen hos karlar/män/grabbar/killar.

Jaja nog om det. Nu är vi sams igen och hoppas att denna diskussion leder till något bättre.

Nu är det melodifestival som gäller. Hade velat skriva mer med det hinns inte med nu. Mors!