tiominuterenkvart

Ikväll har jag jobbat och är det något man får vara med om så är det att dela människors livsöden. Tänk vad mycket de flesta ändå har varit med om. En av dem som jag var hos ikväll berättade om sin syster som cyklat över isen efter att varit i kyrkan, isen höll inte och hon och hennes vänninna druknade. Hemma hade systerns sin bebis som var tio veckor. Personen som berättade det här var 13 år gammal när det hände.

En annan berättade att denne förlorat sin äkte hälft och två år senare förlorade denne även sin son. Sonen låg inför döden en våning ovanför när hans tredje barn föddes. Tre veckor senare dog han men hans fru och barn bodde hos honom på sjukhuset hela tiden.Usch för att överleva sina barn!

Vilken tur att man inte vet vad som väntar en, men jag kan ju tala om att jag hade en klump i magen efter dessa samtal.

Ett annat minne jag har från arbetet var när vi fick ett larm från en person, en mamma som bor ensam med två barn. Hon har larmet just vid akuta situationer när hon blir jättedålig annars klarar hon sig själv men vid larm får man bara släppa allt och gå dit. Och mycket riktigt var hon dålig, det var hennes son på tre kanske fyra år som larmat. Han hade lärt sig att göra det när mamma blev så dålig eftersom hon inte kunde göra det själv, (hon tappar medvetandet, kort sagt) I lägenheten fanns även det andra barnet som var dryga året. Som tur var satt det i sin spjälsäng när vi kom dit. Men det som hände var att det blev absolut kaos när larmcentralen svarade på larmet. De pratar genom en högtalare på larmet så sonen kunde höra allt. De hade skickat efter en ambulans och sonen blev helt galen. Skrek, kastade saker,slog oss, kastade saker på oss. Han ville inte att ambulansen skulle hämta hans mamma. Jag lyckades avleda honom en stund men sen kom han på igen att hans mamma skulle åka iväg från honom och fick ett nytt utbrott. En granne som hjälpte till mycket med barnen kom till slut och hämtade hem dem till sig medans ambulanspersonalen åkte iväg med mamma. Men förutom att man var blåslagen fysiskt så kände man sig ganska tom när man gick därifrån. Maktlös. Och vilken kille,vilket ansvar. Att larma när hans mamma blir så dålig, att gång på gång se henne åka iväg så....Jag ringde efteråt till larmcentralen och talade om hur det var. Att det är sonen som larmar och att de inte får nämna något om att ambulans är på väg, men det var också det enda jag kunde göra. Jag undrar hur han mår idag?

Men man får sig också många goa skratt. Ibland funderar jag på varför jag vill byta jobb, det händer mycket, arbetskamraterna är goa och man skrattar mycket. Jag antar att det är arbetsbördan och arbetstiderna som kör slut på en så att man inte orkar med sig själv sen när man är ledig.

Det var skönt att jobba men de känns bra att man har hela dagen med barnen imorgon, man saknar dem och längtar ofantligt efter dem, speciellt efter de skräckhistorier jag fick höra ikväll.

På tal om livsöden ska jag ta och ringa mamsen imorgon. Jag skäms att jag är så dålig på att ringa. Hoppas att ni alla fina haft en bra dag. Nu ska denna trötta arbetande kvinna krypa till kojs! Gnatt gnatt