Gammal och sliten
börjar jag känna mig. Jag vet inte vad det beror på, jag kan komma på många anledningar. Det vankas vår, jag har varit mammaledig för länge, allt skit jag äter, jag ska ha mens/ägglossning, ja hade jag mer tid hade jag kunnat komma med en hel drös med andra förklaringar ;) Jag vet bara att det är himla frustrerande att känna sig såhär. Vill känna mig energisk.
Idag har jag inte gjort många knop. Niclas blev sjuk igår kväll och kom hem från jobbet vid åttatiden. Så idag när jag lämnat barnen i skolan och på dagis åkte jag och tränade på gymmet. Jessica hade med sig Oliver så vi hjälptes åt med honom. Milton var kvar hemma med Niclas eftersom Milton sover väldigt mycket på förmiddagarna om han får möjlighet. Sen resten av dagen har jag mest tagit hand om barnen och servat min sjuka sambo med mat och dricka och diverse mediciner. Vi hade en mysig stund på kvällen i alla fall jag och barnen. Mike har varit ganska ”närvarande” idag. Med det menas det att det har gått någorlunda bra att prata med honom, att han lyssnar och tar till sig det man säger och att han även svarar på det. Imorse var han hopplös däremot, kunde inte släppa honom alls för då hade han aldrig blivit färdig. Varenda liten sak var jag tvungen att styra upp. Kläder,frukost,tandborstning,ytterkläder ja allt. Och till Miranda säger man bara till och hon svara:- Ja, jag fixar det. Och så gör hon det. Jag är orolig vad de kommer säga på BUP. Ibland känns det som att jag inte alls fått fram svårigheterna ordentligt, medans vi som känner Mike väl känner att det är något som inte stämmer. Vi ska dit den 11 april, det känns som en lång väntan.
Milton förflyttade sig ca en meter idag. Fråga mig inte hur det gick till men jag satte honom vid köksfönstret medans vi andra åt mat och i slutet av måltiden ställde han sig upp vid mitt ben. Han är omöjlig att ha i famnen just nu för han kan inte vara still. På nätterna har han börjat snurra runt som en tok och vaknar flera gånger och är arg för att han vaknar på mage.
Pratade med min syster igår. Allt verkar så bra med henne men däremot är mamma tydligen dålig igen. Hon har kräkts massor och det är ju lite konstigt att hon gör det när hon inte äter något. Genast får man massa jobbiga tankar. Och kanske undrade ni varför jag inte dansade en hulahula dans när provsvaren från röntgen kommit men jag kan tala om att det är just därför att det oftast blir såhär. Bakslag. Dessutom, jag som blir nästintill fanatisk att läsa och ta reda på massor har läst i flera bloggar att oftast kommer symptomen på spridning mycket tidigare än vad som syns på röntgen. Det har jag däremot varken sagt till familjen eller skrivit här tidigare eftersom det känns så himla pessimistiskt att komma med det direkt efter positiva besked. Men mest av allt känns det så ledsamt. Tänk att mamma har mått så här dåligt i över ett år. Att kräkas är hennes vardag. Min fina fina mamma, att du orkar!
Ja, annars då? Ikväll har jag suttit och lyssnat på min svägerska som är osams med svärmor. De har olika uppfattningar kring att vara barnvakt när min svägerska fyller 35. Det är en svår sits för mig kan jag känna eftersom jag står emellan. Jag vill varken säga bu eller bä eftersom jag tycker de måste lösa det där själva. Vi har redan sagt att det är ok för oss att vara barnvakt men hon vill inte att vi ska vara det eftersom hon tycker att vi ska vara med på festen. Jag har sagt till henne att jag inte har något behov av att festa, och jag kan väl känna att om jag ska ordna med barnvakt ska nog jag och Niclas göra något för oss själva. Men jag hoppas att det löser sig tills dess, det är en hel månad kvar och jag hoppas att jag fick henne att inte göra något förhastat nu, som att ringa och säga till alla att det inte blir någon fest. Känner jag dem rätt kommer de hinna bli sams och osams ett dussin gånger till innan dess.
Nä nu, väntar sängen. Om detta inlägg kommer in ett dygn försent beror det på att vårt internet ligger nere och min datatekniker ligger däckad i sängen. God Natt!
