En bra dag...
har vi haft idag. Idag har vi varit friska och efter att jag skjutsat grabbarna till skolan och Miranda till dagis åkte jag och Milton iväg till Sandra, där bjöds det på mycket skratt som vanligt. Jag bara älskar Sandra och Michaels jargong dem emellan och det var alldeles UNDERBART att komma hemifrån. Efter att ha hämtat hem alla barn igen + en kompis till Mike så började städningen, nu ska ALLA basilusker ut. Dessvärre kommer det väl ta ett par dagar innan man blir klar.
Det finns inte så mycket update vad gäller mamsen. De har satt dit venkatetern nu och allt hade gått bra, inga provsvar ännu från röntgen. Varför måste det dröja så?
En dagisfröken berättade för mig att Miranda berättat för henne att mormor eller morfar, hon kunde inte uppfatta riktigt vem för Miranda pratade så fort och mycket, hursom helst att någon av dem ramlat och legat på golvet och att den personen hade feber!?! Herregud vad denne lille tös snappar upp...Hon måste ha hört det när jag och Niclas pratat om det, vi har kanske inte varit jättediskreta när vi pratat om det men vi har i alla fall varit själva i rummet och barnen har gjort annat. Mamma ramlade ju för några veckor sedan och blev liggandes tills min syster kom från jobbet och hittade henne, pappa var iväg och opererade sina tänder. Hon var riktigt dålig efter det och det blev några oroliga dygn. Jag kommer ihåg att det ringde mitt på natten efter att det hänt och hur hjärtat stannade när jag såg att det var från mamma och pappa...Jag trodde verkligen att det var slut då, men det visade sig att mamma var förvirrad och hade råkat ringa både till mig och Åse den natten. Hon hade även ringt till pappa flertalet gånger så han fick inte mycket sömn. Som vanligt tänker han mest på oss andra och hans största bekymmer var att hon hade ringt och väckt oss så då fixade han helt enkelt en vanlig ringklocka nere vid hennes säng som hon trycker på när hon behöver hjälp och då plingar det hos honom. Det gäller att vara påhittig.
Imorgon ska Mike ha en kompis som ska sova över, som vanligt kände jag att det var en massa saker jag var tvungen att förbereda honom på. Som att kompisen inte följer med direkt från skolan och att de inte kommer få vara uppe hur länge de vill och så vidare. Sådant måste man vara övertydlig med annars missuppfattar han och det blir katastrof för honom när det inte blir som han har fått för sig att det ska vara. Vi snackar inte missnöje eller att han blir arg och besviken.Vi snackar verkligen katastrofläge. Han blir helt hysterisk och hela hans värld rasar samman, även fast det inte funnits en antydan till att det skulle bli så som han trott från början. Ni kan ju tänka er hur lätt det är för mig att försöka förbereda honom på allt möjligt och omöjligt...jag är ju för fasiken virrhöna nr. 1. Jaja man gör så gott man kan.
De håller i alla fall på och sammanställer hela utredningen på BUP nu. Nästa vecka ska jag dit och prata sömn med en kurator. Mike har haft stora sömnproblem redan som mycket liten. Han har fått medicin för det nu ett tag sen vi fick kontakt med BUP men målet är ju att slippa medicinen så därför ska vi prata olika strategier som kan underlätta vid sänggåendet.Fast det är märkligt att man kan vänja sig vid så mycket saker. När läkaren påpekade att Mike kanske behövde medicin för dessa problem satt jag där som ett frågetecken. Han har haft dessa problem i nio års tid minst och jag hade aldrig ens tänkt tanken.Man är bra konstig....
Det finns inte så mycket update vad gäller mamsen. De har satt dit venkatetern nu och allt hade gått bra, inga provsvar ännu från röntgen. Varför måste det dröja så?
En dagisfröken berättade för mig att Miranda berättat för henne att mormor eller morfar, hon kunde inte uppfatta riktigt vem för Miranda pratade så fort och mycket, hursom helst att någon av dem ramlat och legat på golvet och att den personen hade feber!?! Herregud vad denne lille tös snappar upp...Hon måste ha hört det när jag och Niclas pratat om det, vi har kanske inte varit jättediskreta när vi pratat om det men vi har i alla fall varit själva i rummet och barnen har gjort annat. Mamma ramlade ju för några veckor sedan och blev liggandes tills min syster kom från jobbet och hittade henne, pappa var iväg och opererade sina tänder. Hon var riktigt dålig efter det och det blev några oroliga dygn. Jag kommer ihåg att det ringde mitt på natten efter att det hänt och hur hjärtat stannade när jag såg att det var från mamma och pappa...Jag trodde verkligen att det var slut då, men det visade sig att mamma var förvirrad och hade råkat ringa både till mig och Åse den natten. Hon hade även ringt till pappa flertalet gånger så han fick inte mycket sömn. Som vanligt tänker han mest på oss andra och hans största bekymmer var att hon hade ringt och väckt oss så då fixade han helt enkelt en vanlig ringklocka nere vid hennes säng som hon trycker på när hon behöver hjälp och då plingar det hos honom. Det gäller att vara påhittig.
Imorgon ska Mike ha en kompis som ska sova över, som vanligt kände jag att det var en massa saker jag var tvungen att förbereda honom på. Som att kompisen inte följer med direkt från skolan och att de inte kommer få vara uppe hur länge de vill och så vidare. Sådant måste man vara övertydlig med annars missuppfattar han och det blir katastrof för honom när det inte blir som han har fått för sig att det ska vara. Vi snackar inte missnöje eller att han blir arg och besviken.Vi snackar verkligen katastrofläge. Han blir helt hysterisk och hela hans värld rasar samman, även fast det inte funnits en antydan till att det skulle bli så som han trott från början. Ni kan ju tänka er hur lätt det är för mig att försöka förbereda honom på allt möjligt och omöjligt...jag är ju för fasiken virrhöna nr. 1. Jaja man gör så gott man kan.
De håller i alla fall på och sammanställer hela utredningen på BUP nu. Nästa vecka ska jag dit och prata sömn med en kurator. Mike har haft stora sömnproblem redan som mycket liten. Han har fått medicin för det nu ett tag sen vi fick kontakt med BUP men målet är ju att slippa medicinen så därför ska vi prata olika strategier som kan underlätta vid sänggåendet.Fast det är märkligt att man kan vänja sig vid så mycket saker. När läkaren påpekade att Mike kanske behövde medicin för dessa problem satt jag där som ett frågetecken. Han har haft dessa problem i nio års tid minst och jag hade aldrig ens tänkt tanken.Man är bra konstig....
Kommentarer
Trackback
