Bloggstart :)
Jaha då var det premiär. Kanske ska börja förklara mitt val av bloggnamn? Tio minuter en kvart är mitt mål att lägga ner per dag på att skriva här. Så namnet blev inte roligare än så.
Vad jag kommer skriva om?
Jag kommer skriva om min mamma som kämpar mot sin cancer och hur det är att vara anhörig, om min son som genomgår utredningar för att komma tillrätta med sin oro och allmänt om livet som trebarnsmor.
Varför jag börjar blogga?
Mest är det för min egen skull (det är det kanske för alla), jag tycker om att skriva, jag mår bättre efteråt och för att jag tycker om att kunna gå tillbaka och läsa vad som hänt. Däför att jag tror att jag har lättare att bearbeta allt tungt som händer och för att i samband med att min mamma blev sjuk i cancer har jag letat bloggar som en galning, för att få information och för att kunna känna igen mig i vad de går igenom. För att jag uppskattar att läsa mina vänners bloggar när jag bor så långt ifrån dem och man får en känsla av att ändå hänga med i deras liv trots att man inte hinner med dagliga eller ens veckosamtal ibland.
Mamma
Min mamma har varit sjuk i bukspottkörtelcancer/pankreascancer ganska exakt ett år. Det är dessvärre en av de dåligare sorterna att få, chansen att överleva utan tidig operation ligger mellan 2-3 procent på en femårsperiod. Min mamma hade tur och fick genomgå en tidig operation och har därför något högre överlevnadschans, det jag har kunnat hitta är en överlevnadschans på 10 procent. Operation får endast göras om man är i ett tidigt skede av sin cancer och man ska ha fysiska föruttsättningar för att klara en operation då den är en väldigt omfattande. När de öppnade upp mamma märkte de att tumören var större än vad de kunnat se på röntgenbilder och hade de vetat det innan hade det antagligen inte blivit någon operation. Men eftersom hon ändå låg där på operationsbordet gjorde de sitt bästa och hade goda förhoppningar om att de fick bort allt. Mamma "firade" sin 60-årsdag på ett sjukhem där hon skulle rehabiliteras. Mamma ville inte bli firad utan ville vänta med firandet tills hon var frisk och kunde äta igen. Mamma kan fortfarande inte äta, det har nu gått drygt ett år. Hon får besök av ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) som består av sjuksköterskor,läkare,kuratorer och sjukgymnaster två gånger per dag. De ger henne näringsdropp och håller koll på alla hennes värden. Hon får just nu också penicillin eftersom hon det här året åkt på infektion efter infektion. Hon har även drabbats av i alla fall en stroke under året och ibland tror man att det aldrig ska ta slut. Såhär efteråt känner man sig så otroligt naiv, man trodde att hon skulle återhämta sig på ett par månader efter operation och bli bra. I dagsläget väntar vi besked från röntgen som togs i samband med mammas återbesök. Har cancern spridit sig eller är det något annat som gör att hon inte kan äta? I dagsläget är min mamma mestadels sängliggande, hon klarar av att sitta uppe kortare stunder och klarar att gå kortare sträckor med levande stöd, hon orkar prata i telefon kortare stunder, men inte gärna längre än 5 minuter. När hon är som sämst behöver hon hjälp med allt och drabbas ibland av vanföreställningar.Hon har även fått beviljat hemtjänst men just nu är det min pappa med en del hjälp från min syster som tar hand om mamma. Min mamma har förändrats det här året men det har även vi runtomkring. Man märker hur olika vi reagerar på och bearbetar mammas sjukdom och något jag har lärt mig är att man genomgår en stor sorgeprocess även under tiden de finns kvar hos en. Idag skrev jag längre än en kvart och då hann jag ändå inte med allt som jag ville ;) Önskar alla en god natt och är så tacksam för allt fint jag ändå har, det gäller att fokusera på det <3
Vad jag kommer skriva om?
Jag kommer skriva om min mamma som kämpar mot sin cancer och hur det är att vara anhörig, om min son som genomgår utredningar för att komma tillrätta med sin oro och allmänt om livet som trebarnsmor.
Varför jag börjar blogga?
Mest är det för min egen skull (det är det kanske för alla), jag tycker om att skriva, jag mår bättre efteråt och för att jag tycker om att kunna gå tillbaka och läsa vad som hänt. Däför att jag tror att jag har lättare att bearbeta allt tungt som händer och för att i samband med att min mamma blev sjuk i cancer har jag letat bloggar som en galning, för att få information och för att kunna känna igen mig i vad de går igenom. För att jag uppskattar att läsa mina vänners bloggar när jag bor så långt ifrån dem och man får en känsla av att ändå hänga med i deras liv trots att man inte hinner med dagliga eller ens veckosamtal ibland.
Mamma
Min mamma har varit sjuk i bukspottkörtelcancer/pankreascancer ganska exakt ett år. Det är dessvärre en av de dåligare sorterna att få, chansen att överleva utan tidig operation ligger mellan 2-3 procent på en femårsperiod. Min mamma hade tur och fick genomgå en tidig operation och har därför något högre överlevnadschans, det jag har kunnat hitta är en överlevnadschans på 10 procent. Operation får endast göras om man är i ett tidigt skede av sin cancer och man ska ha fysiska föruttsättningar för att klara en operation då den är en väldigt omfattande. När de öppnade upp mamma märkte de att tumören var större än vad de kunnat se på röntgenbilder och hade de vetat det innan hade det antagligen inte blivit någon operation. Men eftersom hon ändå låg där på operationsbordet gjorde de sitt bästa och hade goda förhoppningar om att de fick bort allt. Mamma "firade" sin 60-årsdag på ett sjukhem där hon skulle rehabiliteras. Mamma ville inte bli firad utan ville vänta med firandet tills hon var frisk och kunde äta igen. Mamma kan fortfarande inte äta, det har nu gått drygt ett år. Hon får besök av ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) som består av sjuksköterskor,läkare,kuratorer och sjukgymnaster två gånger per dag. De ger henne näringsdropp och håller koll på alla hennes värden. Hon får just nu också penicillin eftersom hon det här året åkt på infektion efter infektion. Hon har även drabbats av i alla fall en stroke under året och ibland tror man att det aldrig ska ta slut. Såhär efteråt känner man sig så otroligt naiv, man trodde att hon skulle återhämta sig på ett par månader efter operation och bli bra. I dagsläget väntar vi besked från röntgen som togs i samband med mammas återbesök. Har cancern spridit sig eller är det något annat som gör att hon inte kan äta? I dagsläget är min mamma mestadels sängliggande, hon klarar av att sitta uppe kortare stunder och klarar att gå kortare sträckor med levande stöd, hon orkar prata i telefon kortare stunder, men inte gärna längre än 5 minuter. När hon är som sämst behöver hon hjälp med allt och drabbas ibland av vanföreställningar.Hon har även fått beviljat hemtjänst men just nu är det min pappa med en del hjälp från min syster som tar hand om mamma. Min mamma har förändrats det här året men det har även vi runtomkring. Man märker hur olika vi reagerar på och bearbetar mammas sjukdom och något jag har lärt mig är att man genomgår en stor sorgeprocess även under tiden de finns kvar hos en. Idag skrev jag längre än en kvart och då hann jag ändå inte med allt som jag ville ;) Önskar alla en god natt och är så tacksam för allt fint jag ändå har, det gäller att fokusera på det <3
Kommentarer
Trackback
