Laddar upp
för att vara ensam med barnen i fyra dagar medans Niclas åker på grabbresa till Åre. Jag tycker att det är ganska skönt att vara ensam med barnen, men om jag fortfarande tycker det efter fyra dagar återstår att se. Jag har i alla fall varit och handlat nu på morgonen efter lämning på dagis och skola. Så nu har jag bullat upp inför helgen, på lördag kommer Sandra och barnen och äter plankstek hos oss, hon är också gräsänka då.
Igår var jag på BUP igen, mitt andra hem ;). Mikes två lärare var med + rektorn. Kuratorn och psykologen berättade samma sak för dom som de gjort för oss och ställde massa frågor. Igår kom det även fram att lärarna börjat upptäcka mer svårighter hos Mike. De har också insett att de ger honom väldig mycket stöd utan att de kanske själva tänkt på det. Mike har gjort internationella prov i matematik och i svenska och det är tveksamt om han blir godkänd. Vidare pratade vi om att det känns som att Mike verkligen anstränger sig i skolan och att det är därför han många gånger är helt slut när han kommer hem och att vi därför märker av hans problem mycket mer hemma. Rektorn var lite orolig för hur länge till Mike skulle orka kämpa, det är inte ovanligt att sådana här barn går "in i väggen". En dag orkar de inte mer och skolan ska göra allt för att hjälpa Mike med det lovade hon.
Fast de kom med dystra besked så känns det samtidigt skönt för mig, att veta att fler nu får upp ögonen för hans svårigheter. Och inte minst så är det viktigt för mig och Niclas att inse att han faktiskt kämpar, och att vi gjort rätt som minskat våra krav på att han ska vara social även när han kommer hem.
På hemvägen satt jag och tänkte på hur paradoxalt det blir det här med att Mike inte har fått och kanske aldrig kommer få en "riktig" diagnos. För jag vet inte vad som är värst, att han inte blir så mycket sämre men fortfarande har sina svårigheter och att man ställer högre och högre krav på honom utan att vi kan försvara hans svårigheter med en diagnos eller att han faktiskt blir sämre och får en diagnos.
Mamma och pappa blev givetvis ledsna över beskedet, och pappa ville nog inte riktigt tro på det. Men för mig känns det som sagt mest skönt, svårigheterna har ju Mike oavsett, att BUP nu kanske sätter ett namn på dem gör ju ingen skillnad, inte för mig. Och hans fina goa sidor finns ju som alltid också där.
Igår var jag på BUP igen, mitt andra hem ;). Mikes två lärare var med + rektorn. Kuratorn och psykologen berättade samma sak för dom som de gjort för oss och ställde massa frågor. Igår kom det även fram att lärarna börjat upptäcka mer svårighter hos Mike. De har också insett att de ger honom väldig mycket stöd utan att de kanske själva tänkt på det. Mike har gjort internationella prov i matematik och i svenska och det är tveksamt om han blir godkänd. Vidare pratade vi om att det känns som att Mike verkligen anstränger sig i skolan och att det är därför han många gånger är helt slut när han kommer hem och att vi därför märker av hans problem mycket mer hemma. Rektorn var lite orolig för hur länge till Mike skulle orka kämpa, det är inte ovanligt att sådana här barn går "in i väggen". En dag orkar de inte mer och skolan ska göra allt för att hjälpa Mike med det lovade hon.
Fast de kom med dystra besked så känns det samtidigt skönt för mig, att veta att fler nu får upp ögonen för hans svårigheter. Och inte minst så är det viktigt för mig och Niclas att inse att han faktiskt kämpar, och att vi gjort rätt som minskat våra krav på att han ska vara social även när han kommer hem.
På hemvägen satt jag och tänkte på hur paradoxalt det blir det här med att Mike inte har fått och kanske aldrig kommer få en "riktig" diagnos. För jag vet inte vad som är värst, att han inte blir så mycket sämre men fortfarande har sina svårigheter och att man ställer högre och högre krav på honom utan att vi kan försvara hans svårigheter med en diagnos eller att han faktiskt blir sämre och får en diagnos.
Mamma och pappa blev givetvis ledsna över beskedet, och pappa ville nog inte riktigt tro på det. Men för mig känns det som sagt mest skönt, svårigheterna har ju Mike oavsett, att BUP nu kanske sätter ett namn på dem gör ju ingen skillnad, inte för mig. Och hans fina goa sidor finns ju som alltid också där.
Kommentarer
Trackback
