tiominuterenkvart

för att jag inte hör av mig. Jag är inne i en fruktansvärt osocial period, kanske är det en ny sida av mig för er, men jag hamnar i sådan perioder ibland. Jag mår varken bra eller dåligt, jag måste bara vara själv, känna in mig själv och framförallt barnen. Världen utanför rullar på så snabbt ibland och jag glömmer bort och känna, och för mig är det viktigt att göra det, reda ut vad jag verkligen känner och vad folk vill att jag ska känna.Vad som är viktigt och inte är det. Man bombaderas dagligen med åsikter och tankar, en del tar nog kanske inte in dessa utan låter dom rinna av men jag är ju en väldigt analytisk person och det tar massor med energi från mig att analysera alla dessa tankar och åsikter....haha jag börjar verkligen undra om jag har några bokstäver jag också ibland... ;) Så oroa er alltså inte, jag är inte inne i någon depp eller så, jag bara är.

Jag älskar mina underbara ungar i alla fall, tänk att de kan ta så mycket energi men ändå ge desto mer tillbaks. Ibland är jag färdig att säga upp mig men så behöver de underbara barnen bara göra en liten liten pluttegrej och jag är på banan igen.

I veckan har dessutom Niclas jobbat dygnet runt, eller ja från 8 på morgonen till 9 på kvällen, jag hamnar ur fas på en gång när jag inte får träna.

I helgen händer det massa trevligheter, det ser jag framemot även om det innebär att jag måste ta mig ut ur min bubbla. Kram på er!