tiominuterenkvart

Jag ångrar mig nästan nu att jag skrev att jag mådde så bra i mitt förra inlägg, det får jag äta upp, big time. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Mike mår dåligt igen vilket betyder att hans mamma mår dåligt, den här gången riktigt dåligt. Jag orkar verkligen inte mer. Och så ska jag ha mens också. Och så har jag ingen klok mamma att ringa. Fan!

Möte på Bup på måndag med hans läkare. Känns just nu som att jag kommer braka ihop där. Kanske det som behövs?!

Tusen tankar som snurrar, men den klaraste av dem alla är att göra allt för att han ska må bra. Det kommer en kompis till honom snart som ska sova över, få honom att tänka på annat.

Jag försöker bita ihop, har tjutit en stund i duschen. Idag tycker jag att allt känns fruktansvärt. Det är jobbigt när man verkligen kämpar och försöker att alla ska må bra men det inte räcker till....mitt barn mår ändå inte bra. Låg och tänkte inatt att jag skulle försöka ta upp simningen/badningen med honom igen men det börjar bli svårt att få till det. Han fixar inte att byta om själv och att ta med sig en elvaåring in till damernas känns inte riktigt okej längre. Jag försöker få med honom på annat men han vill inte. Vi håller på och sparar till en dator till honom, det är det som är viktigt för honom nu och det kommer nog glädja honom för stunden i alla fall. Mike har sovit dåligt inatt, jag gick in och la mig i hans säng till slut.

Japp jag gör ett nytt försök och skriva lite.  Idag känner jag mig som en helt ny människa för jag har äntligen fått sova. Sen jag började på nya jobbet för två månader sedan har barnen alltid lyckats vara sjuka mina eftermiddagsveckor vilket innebär minimalt med sömn för mig. Jag är inte jättekänslig för att sova för lite men efter ett par veckor blir man lite sliten och det känns inte bra när man inte är på alerten som man vill vara. Men idag är barnen alltså på dagis och mamman i familjen har fått sova, och inte nog med det så hittade hon en guldnougat också i godisskåpet. LYCKA!

Vill faktiskt påstå att livet är riktigt bra. Jag trivs kanon på jobbet även om jag har massor kvar att lära. Och mina älskade ungar ger mig så mycket kraft och glädje. Ja min man också när han är hemma. Det har varit nyttigt för mig att se honom från en annan sida nu när vi jobbar på samma arbetsplats. Han är faktiskt riktigt jäkla duktig den killen och jag är så stolt över honom.Önskar bara att vi hann ses mer.

Vi ska snart få gå på bröllop där, det ser jag verkligen fram emot.

Nu måste den här glada och  utsövda mamman åka till jobbet, ha en bra dag!