tiominuterenkvart

det har vi verkligen haft. Kunde inte haft det bättre faktiskt. Vi har firat den hemma hos familjen Carsfeldt/Grönholm, nu blev jag osäker, visst har Tomas bytt efternamn? Jaja vi har varit där i alla fall och ätit i mängder och myst i mängder. Och jag börjar numer bli en van vindrickare ;) Anna och jag fick ett ryck där på lördagen att vi skulle gå ut men Niclas lät inte allt för munter så det sket sig. Vi får ta det en annan gång. Väl hemma,men nyladdad energi ringde pappa och berättade att mamma åkt med ambulanshelikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon kunde inte gå, hade tappat känslen i benen och hon låg ute på marken ute på landet för pappa orkade inte stötta upp henne längre när de var på väg till bilen.POFF!!! All ny energi som bortblåst.

Vi var ju och hälsade på hos mamma och pappa i fredags, jag tyckte inte att mamma var riktigt hundra då heller men hon har ju sina ups and downs. Igår blev hon förflyttad till Södertälje så nu ligger hon där. De har konstaterat lunginflammation och vi hoppas att de inte hittar något mer.FAN! Förlåt att jag svär, men allvarligt, kan hon få må bra någon gång och om inte låt henne slippa det här. Låter säkert hemskt, men hon ligger ju bara där, sällan pratbar, åker in och ut på sjukhus, får lunginflammationer, ramlar,strokes, kräks, kan inte äta knappt dricka och Gud vet allt och till vilket pris? Nä usch jag vet inte vad jag skriver, klart att jag inte vill att hon ska försvinna från oss men ja.....ska hon behöva kämpa så här i en eller ett par år till för att ändå sedan dö så vet jag inte om jag tycker att det är rätt mot henne...Missförstå mig rätt nu kära ni!?!  Överlevande 1-2 % efter 5 år ekar i huvudet mest hela tiden nu, möjligtvis 10 % överlevnadschans eftersom hon opererats men då ska den göras i tidigt skede och frågan är om den gjordes det på mamma. Nä usch vad deppigt det blev, kul att gå in och läsa min blogg, gör inte det om ni vill bli glada och peppade, jag kan inte bidra med det just nu. Och det gör mig trött, för jag mår egentligen så bra, och vill få folk omkring mig att må bra, men det här suger så mycket energi. Jag trodde jag förstod innan men nej, det gjorde jag inte alls.

Igår hade vi en fin dag i alla fall. Vi var på Kolmården, hade toppen väder och barnen var på strålande humör. Vi åkte direkt från Kolmården till Emils kalas och sen drog jag på träning med Vårruset gänget och sprang 5,2 km. Är lite förkyld så jag blev lite yrslig och var tvungen att gå ett par meter men envis som man är så fortsatte jag efter en stund. På kvällen grillade vi med grannarna och sen däckade jag när ja la Milton.

Nu på morgonen anmälde jag mig till Vårruset, så nu är det klart, ingen återvändo :D Jag ska börja göra mig iordning för att åka till en specialist med Milton för hans andningsbesvär och sedan ska jag hälsa på Bagheera pch lämna pengar och pass, han ska åka utomlands, hahahahah! Nä det ska han inte, han ska vaccineras ;)

Nu är allt som vanligt igen, Niclas är hemma igen men vi ses inte mer för det. Anar ni en bitter underton i det har ni delvis rätt. Men jag ser fram emot slutet av veckan då vi ska åka till Nykvarn en sväng och hälsa på familj och goa vänner! Vi har även pratat om att åka till Kolmården på fredag innan vi åker upp, så därför står jag ut med att fortsätta dra hela lasset här hemma. Min träning går åt h-vete just nu eftersom jag prioriterar bort allt mitt för att Niclas ska kunna göra det han behöver göra men vädret är underbart och jag får ju umgås med mina härliga ungar så vem är jag att klaga?

Helgen har gått galant hur som helst. Sandra och barnen kom ju i lördags. Vi ordnade lite ponnyridning, som blev lite svettig ett tag, inte lätt att hålla reda  på och hålla fyra barn nöjda inne i stallet samtidigt som man ska sadla sur ponny. Sedan blev det plankstek och lek. Miranda och Xander är kanske inte riktigt i fas just nu, de är lite som hund och katt, men så är det ju med små barn. Men allt gick smidigt ändå, Sandra är så hjälpsam och jag slogs av tanken hur lätt det skulle vara att bo tillsammans med en tjej istället. En som frågar självmant om man ska hjälpa till, tar hand om barn, dukar, städar undan och fixar!!!!Och effektiv är hon också Sandra, nästan så en annan får ångest och jag ser mig inte som jätteseg när det gäller att hugga i. När vi äntligen fått alla små troll att somna korka vi upp vinet, och Gud så gott och mysigt vi hade det!Så mysigt att vi sprang in till grannen och hämtade mer ;)

Dagen efter var vi lite småsega, det blev lek och lunch innan Sandra och barnen åkte hemåt. Jag gick och a mig med barnen i två timmar och blev faktiskt människa efter det. Åkte och handlade till min svägerska eftersom hon glömt att köpa lite saker sist och hade tomt på pengafronten. Väl hemma igen fick jag lite bråttom att städa eftersom Niclas skulle komma snart.

Igår hade jag min fina Tina här! Vi mös mest hela dagen. Gick en promenad i sakta mak eftersom Miranda envisades med att gå. Till slut somnade hon i vagnen men då vaknade Milton. Det blev solning och ananaspaj på altan. Tyvärr hinner man ju inte prata så mycket när man har barn omkring sig så jag ser fram emot att träffa Tina på tu man hand snart.
På kvällen, så hör och häpna, var jag fräck och bjöd in mig på grillning hos grannarna ;) Så vi fick hamburgare och revbenspjäll till middag igår och jag behövde inte lyfta ett finger :D Och som vanligt var det jättemumsigt!

Idag åkte jag och barnen till Jessica, vi var ute i deras trädgård och lekte och till Mirandas stora glädje fanns det både rutschkana,gungor,sandlåda och studsmatta. Vi gick en liten promenad också och blev bjudna på glass och lunch innan vi åkte hemåt till Mike som var ensam. Nu har jag precis avnjutit en egen lunch och en bit ananaspaj i lugn och ro. Barnen somnade nöjda i bilen men nu ska jag nog hugga tag i hemmet så vi kan vara ute sen när de vaknar.

Fan, det går ju riktigt bra det här ;) Skönt då vet jag att jag skulle klara mig utmärkt som ensamstående :D
Idag har vi myst med Sandra och barnen. Vi var i Vasaparken och lekte med barnen i den nybyggda lekparken sen blev det lunch på Mc. Sen skulle jag hjälpa min svägerska att handla men vilket kaos!?! Jag vet ju inte vart jag lagt min mobil i vanlig ordning så vi skulle träffas utanför Willys bestämde vi. Jag blev något försenad så när jag väntat utanför ett tag gick jag in för att kolla om hon hade börjat handla sen jag gick jag tillbaka till ingången och så höll jag på ett tag och sen gav jag upp. När jag sen få tag på henne på telefon är hon redan hemma, helt hysterisk, men hon lugnar sig efter en stund. Självklart är allt mitt fel ;) Vi har helt enkelt sprungit om varandra, fast hon var aldrig inne på Willys och letade utan sprang runt i resten av köpcentrumet istället, jag fattade inte logiken i det, men man tänker ju olika helt enkelt :) Så när jag hämtat Emme som skulle sova hos oss ikväll åkte jag hem en snabbis och fixade mat till barnen sen drog jag in igen och hämtade den här gången upp dem hemma hos sig och sen handlade vi. PUST!!!Men det gick bra, alla barn skötte sig riktigt bra. Milton blev iofs jättetrött på slutet, det var sovdags för honom så han skrek hela vägen hem. Väl hemma gick det väldigt lätt att lägga barnen och Annika kom över och drack cider med mig och snackade lite skit, hon hade haft Miranda hos sig medans vi handlade. T.o.m Mike och Emme gick självmant och la sig !?! Så nu är jag sist uppe, imorgon har vi pratat om att åka till Cici en sväng och på kvällen kommer Sandra och barnen hit. Vi ska ha pyjamasparty,hihi. Jag ska bjuda på plankstek och Sandra bjuder på vin, så de kommer sova över här. Ska bli så mysigt.

Ha en bra helg alla godingar :)

för att vara ensam med barnen i fyra dagar medans Niclas åker på grabbresa till Åre. Jag tycker att det är ganska skönt att vara ensam med barnen, men om jag fortfarande tycker det efter fyra dagar återstår att se. Jag har i alla fall varit och handlat nu på morgonen efter lämning på dagis och skola. Så nu har jag bullat upp inför helgen, på lördag kommer Sandra och barnen och äter plankstek hos oss, hon är också gräsänka då.

Igår var jag på BUP igen, mitt andra hem ;). Mikes två lärare var med + rektorn. Kuratorn och psykologen berättade samma sak för dom som de gjort för oss och ställde massa frågor. Igår kom det även fram att lärarna börjat upptäcka mer svårighter hos Mike. De har också insett att de ger honom väldig mycket stöd utan att de kanske själva tänkt på det. Mike har gjort internationella prov i matematik och i svenska och det är tveksamt om han blir godkänd. Vidare pratade vi om att det känns som att Mike verkligen anstränger sig i skolan och att det är därför han många gånger är helt slut när han kommer hem och att vi därför märker av hans problem mycket mer hemma. Rektorn var lite orolig för hur länge till Mike skulle orka kämpa, det är inte ovanligt att sådana här barn går "in i väggen". En dag orkar de inte mer och skolan ska göra allt för att hjälpa Mike med det lovade hon.

Fast de kom med dystra besked så känns det samtidigt skönt för mig, att veta att fler nu får upp ögonen för hans svårigheter. Och inte minst så är det viktigt för mig och Niclas att inse att han faktiskt kämpar, och att vi gjort rätt som minskat våra krav på att han ska vara social även när han kommer hem.

På hemvägen satt jag och tänkte på hur paradoxalt det blir det här med att Mike inte har fått och kanske aldrig kommer få en "riktig" diagnos. För jag vet inte vad som är värst, att han inte blir så mycket sämre men fortfarande har sina svårigheter och att man ställer högre och högre krav på honom utan att vi kan försvara hans svårigheter med en diagnos eller att han faktiskt blir sämre och får en diagnos.

Mamma och pappa blev givetvis ledsna över beskedet, och pappa ville nog inte riktigt tro på det. Men för mig känns det som sagt mest skönt, svårigheterna har ju Mike oavsett, att BUP nu kanske sätter ett namn på dem gör ju ingen skillnad, inte för mig. Och hans fina goa sidor finns ju som alltid också där.

Mike befinner sig inom autismspektrat, för att uttrycka sig som de gjorde. Vilken grad av autism återstår att se. Utredningen kommer fortsätta och de kan inte ställa en säker diagnos ännu...Personal från BUP ska studera Mike i skolan och vi ska få hjälp att hantera Mikes svårigheter i hemmet. Jag kan bara konstatera att den som säger att det är lätt att få en dianos har FEL! Men tur är ju det.

Inom vissa tester befinner han sig på den lägsta nivån på vad som är ok medans andra gånger har han större svårigheter. Språket är ett problem för Mike till exempel. Förstålse för hur andra tänker är ett annat. Troligtvis kommer Mikes problem bli tydligare och tydigare ju äldre han blir eftersom kraven höjs hela tiden. Hans specialintresse-tv-spel (inte så förvånande).

Självklart har man tusen frågor nu, massa tankar som snurrar. Jag vet inte om jag är ledsen eller glad. Från början när vi sökte hjälp hade jag inte ens väntat mig något sådant här, mina tankar var mest att han kanske behövde prata med en psykolog ett par gånger.Och nu är det full snurr.

Imorgon är det möte igen, då ska skolan få informationen som vi fick idag, och så ska vi diskutera kring stöd för Mike i skolan och vad de sett för svårigheter. Det svåra är ju att skolan inte sett så mycket ännu och ett tag kändes det som att jag inbillade mig eller hittade på allt men nu har psykologen styrkt Niclas och mina misstankar och det känns otroligt skönt. Det känns även skönt att fått reda på det här eftersom jag känt av att vissa av våra vänner nog inte riktigt trott på oss när vi sagt att Mike har lite svårare för vissa saker än andra barn. Men nu börjar kampen.  Hur ska vi göra kring tv-spelandet ( vi hade tänkt "förbjuda" det under sommartid)Kan han bli sämre om han inte får hålla på med sitt spcialintresse?, hur mycket ska man tillåta honom att isolera sig?Ja ni fattar.

Som psykologen sa till oss idag:
Man kan inte kräva av en färgblind att han ska kunna skilja mellan röd och grön.Lika lite kommer ni kunna kräva av Mike i vissa situationer. Han förstår helt enkelt, hur uppenbart man än kan tycka att det är.

Idag är det dags för BUP, återkoppling. Så idag får vi domen, skönt men nervöst. Jag känner mig allmänt i obalans känslomässigt så jag tror jag kommer tjuta oavsett vad dom säger.

Jag är egentligen glad, eller jag borde vara det. Efter ett tufft år börjar saker sakta men säkert vända, men istället för att glädjas känner jag mig orolig och ledsen. Den omställningen är tydligen ganska svår för mig, svårare än vad det var att inse att allt kunde ha gå käpprätt åt h-vete.Kanske är det en skyddsmekanism som den finurliga kroppen har i skjortärmen. Att verkligen börja hoppas och tro att allt ska ordna sig, för att sedan ryckas bort under fötterna på en igen...orkar man resa sig då?

Våran helg har varit toppen! Så himla underbart väder och vi har tillbringat den med underbara människor. I fredags var jag och badade med Miranda och Mike tillsammans med Cissi och hennes barn. Jättemysigt!!! Barnen somnade trötta och nöjda och jag tog mg ett gals rödvin !?! och blev lagom mjuk i kroppen efter ett sådant avslut på dagen ;) I lördags fixade vi och styrde här hemma och sedan åkte vi iväg på Xanders tvåårskalas. Jätteroligt det också, och massa gott fika och en SUPERGOD tårta hade Sandra gjort. Jättefint pyntat med Toy story och Xander fick nästan bara toystory grejer i pakten. När vi kom hem var Åse och Conny redan hos oss. Vi grillade på kvällen och Annika och Jörgen kom in en stund. På söndag gick vi på långpromenad allihopa, och det var så jädrans skönt ute. Vi gjorde pizza åt dem innan de åkte hem och sedan satte jag och barnen oss och tittade på Robin Hood och hade mys till det.

Åses kille får i alla fall 5 toast av 5 möjliga av oss. Vi får hoppas att vi inte skrämt iväg honom bara ;) Men jag tror att vi uppförde oss. Nu måste jag allt sätta fart. Jag ska plocka undan här hemma tänkte jag, laga färdigt middagen och sen måste jag hämta Miranda, sen möta upp Annika som ska vara barnvakt medans vi är på BUP och sedan efter BUP är det träning med Sandra och Michael.Puh!!! Och jag om helst av allt skulle vilja krypa ner i sängen igen brevid Milton :D Tjingeling!!!

för att jag inte hör av mig. Jag är inne i en fruktansvärt osocial period, kanske är det en ny sida av mig för er, men jag hamnar i sådan perioder ibland. Jag mår varken bra eller dåligt, jag måste bara vara själv, känna in mig själv och framförallt barnen. Världen utanför rullar på så snabbt ibland och jag glömmer bort och känna, och för mig är det viktigt att göra det, reda ut vad jag verkligen känner och vad folk vill att jag ska känna.Vad som är viktigt och inte är det. Man bombaderas dagligen med åsikter och tankar, en del tar nog kanske inte in dessa utan låter dom rinna av men jag är ju en väldigt analytisk person och det tar massor med energi från mig att analysera alla dessa tankar och åsikter....haha jag börjar verkligen undra om jag har några bokstäver jag också ibland... ;) Så oroa er alltså inte, jag är inte inne i någon depp eller så, jag bara är.

Jag älskar mina underbara ungar i alla fall, tänk att de kan ta så mycket energi men ändå ge desto mer tillbaks. Ibland är jag färdig att säga upp mig men så behöver de underbara barnen bara göra en liten liten pluttegrej och jag är på banan igen.

I veckan har dessutom Niclas jobbat dygnet runt, eller ja från 8 på morgonen till 9 på kvällen, jag hamnar ur fas på en gång när jag inte får träna.

I helgen händer det massa trevligheter, det ser jag framemot även om det innebär att jag måste ta mig ut ur min bubbla. Kram på er!

För det första: Min shoppingplan sprack mycket riktigt fort som fan! För det andra:Vilken underbar helg jag har haft.

I fredags var ju tanken att jag skulle komma i säng skapligt eftersom jag ställt klockan på ringning vid halv tre, jag kom i säng strax efter tolv :) Resan ner gick hur bra som helst, vad skönt å sitta på rumpan i fyra timmar och bara snacka en massa skit utan att bli avbruten.

Sen var det shopping för hela slanten till klockan fem, då korka vi upp vinflaskorna men jag tackade nej till en början. Sen vet jag inte vad som hände, helt plötsligt satt jag med ett glas rödvin i handen. Kanske var det ångesten över de upphandlade pengarna ;)Men det var gott, vi satt utanför huset vi hyrt och det var så mysigt. Drack vin, snackade skit, skrattade, åt chips och choklad. När vi druckit upp en tredje vinflaska tog vinet slut och då gick vi till Harrys. Hahah och mammaledig som man är gick jag dit i mysbyxor ;) Nej jag vet, inte ok, MEN jag har en godtagbar anledning, faktiskt! På nedresan, blödde jag igenom mina jeans och jag hade inte packat ner något annat än mysbyxor eftersom jag faktiskt trodde att det skulle räcka med ett par jeans när man är borta i ett dygn. Jag kunde ha handlat något, jag vet men jag glömde bort det i folkmassorna, men det gjorde jag idag.
Jag tror också att mitt alkoholintag gjorde mig en aning avtrubbad och fick mig att känna mig riktigt bekväm i mina goa mysbyxor, jag var bra rund under fötterna där ett tag.OCH bara för att klargöra, vi gick dit för att äta (och dricka) så det var ju inte så att vi gick det för att dansa eller festa. Ja jag är dålig jag vet, skulle kunna försvara mina mysbyxor ända tills döden skiljer oss åt!

Vaknade såklart tjugo över sex, fast man var barnfri. Helt otroligt det där. Var lite orolig att jag skulle vara bakis men jag var duktig och gick upp och åt en risifrutti. Man är väl trebarnsmor och skötsam :D  Vi gick ett varv till inne i affären på morgonen, men det gick rätt snabbt. Så vid halv elva åkte vi hemåt. Väl hemma gosade jag med mina fina barn och vi packade upp och så har jag pyssalt och donat hela kvällen. Putsat fönster, skrubbat väggar och golv i badrum, satt upp nya gardiner i kök,vardagsrum och Mikes rum, och badrummet fick sig ett rejält lyft med ny badrummsmatta och nya handdukar.

Just det, mitt nya liv börjar imorgon. Jag har köpt en våg, det var steg ett, nu ska jag bara träna,hålla mig borta från onyttigheter på vardagarna och se hur kilona trillar av mig! 76,8 stod vågen på. Helt åt fanders, men såklart är det ju mycket av det muskelmassa, de väger ju mer än fett, så är det ju alltid.

Hoppas er helg har vait bra!

Nu är väskan packad! Har avnjutit en god pizza (som jag gjort) tillsammans med min fina familj. Klockan tre inatt går resan hemifrån mig till Cicci för att sedan möta upp de andra.Har skrivit en lista på vad jag ska handla:

Vårjackor till barnen
Våg
Trosor till Miranda
Strumpor
Väckarklocka

Ska även titta lite på inredning och kanske någon leksak till barnen. Vi får se. Det är alltså planen men jag gissar att jag kommer ha glömt min plan ca 15 minuter efter att jag kommit in i affären :D

Planen för helgen är shopping,middag ute,eventuell utgång och så lite mera shopping på söndagen innan vi åker hem. Jag har packat ner löparskorna också, vi får väl se om det blir någon runda.

På måndag börjar hur som helst allvaret vad gäller mitt matintag eller ska vi säga godis/kak/smörgås intag. Vägde mig hos Sandra idag, vågen visade på två kilo upp, och Sandra den jäkeln hade gått ner. Vi var nog ungefär lika deppiga båda två ;) Idag har vi som sagt varit hos Sandra, hon bjöd på JÄTTEGOD lunch. Är det något hon kan, så är det att laga god mat. Tyvärr blev vi inte där så lång stund, vi var fruktansvärt sega imorse allihopa och Mike hade ingen nyckel så jag var tvungen att åka hem efter ett par timmar. Saknar mina och Sandras ridturer, som ofta kunde pågå i timmar eftersom vi red vilse allt som oftast.

Ska nog försöka krypa til kojs nu, ska ju upp om mindre än fem timmar. Gissar på att jag kommer vara fruktansvärt flamsig och jobbig att ha och göra med imorgon. Stackars Cici!

Se till att få en toppenhelg för det tänker jag ha!

Nä, nu har jag lagt mig till med en massa ovanor igen. Som att blogga miss i nassa! Träningen är avklarad,likaså kvällsmörgåsarna,kollen på facebook och familjeliv. Egentligen tycker jag inte alls om familjeliv, men jag älskar ju att diskutera och det får man göra där. Det finns helt enkelt fler ältande människor där, jag är inte ensam ;)

Jag kommer vara aptrött imorgon men det är kanske bra för morgon kväll blir det till att lägga sig tidigt. Lördag morgon åker vi vid halv fem till Ullared. Jag åker hemifrån mig vid halv fyra. Fy så trött jag vart nu.Och så den ständige tvättmaskinen som man kommer på att den måste hängas innan man får krypa ner. Känns ibland nästan lättare att hänga sig själv ;) Fy så jag skriver.

Berättade för Mike idag att Åse träffat en ny kille och att han heter Conny. Mike trodde såklart att det var morfar vi menade och undrade varför han blivit tillsammans med sin dotter. Det flög runt lite äckelkänslor i mig innan vi hade rett ut det hela och allt kändes bra igen.Mike satt förresten med Milton i Mirandas rum häromdagen och lekte när han plötsligt började ropa jätteivrigt på mig:
-Mamma, mamma, kom fort. Titta!!!!!
Och jag släppte allt jag hade i händerna och skyndade dit. Tänk om han står alldeles själv tänkte jag!
-Milton har fått två tänder, sa Mike när jag kom dit. Japp...ja jag visste inte riktigt vad jag skulle säga..han har ju haft dem i ett par månader och jag tyckte inte att det var en jättenyhet men kul för Mike, jättekul att han också sett dem nu!

Nu ska jag hugga tag i den där förbaskade tvätten så hörs vi i imorgon!